En transsexuell person har en permanent upplevelse av att tillhöra det motsatta könet. Vanligen önskar personen korrigera den felaktiga kroppen med medicinsk och kirurgisk behandling. En besläktad, men något vidare, term är GID (Gender Identity Disorder), som är en psykiatrisk diagnos på personer som inte är tillfreds med sitt medfödda biologiska kön och uppvisar en ihållande identifikation med det motsatta könet.
Diagnosen omfattar huvudsakligen den grupp patienter som i Sverige diagnosticeras med transsexualism, men diagnosen Gender Identity Disorder är en smula bredare än diagnosen transsexualism. Inom svensk sjukvård används inte diagnosticeringsmanualen DSM-IV (är en handbok för psykiatrin som innehåller standarddiagnoser för psykiatriska sjukdomstillstånd, där -IV står för fjärde upplagan), där GID finns, utan ICD-10 (är Världshälsoorganisationens (WHO:s) klassificeringssystem för olika diagnoser. ICD är den accepterade metoden att klassificera sjukdomar för epidemiologiska, statistiska och diagnostiska syften), som istället upptar diagnosen transsexualism.
Den vedertagna behandlingen för transsexualism är könskorrigerande behandling och, i de länder där detta tillåts, även ett juridiskt könsbyte. Den förste att systematiskt behandla denna patientgrupp var den amerikanske läkaren och sexologen Harry Benjamin.
Ett trettiotal personer per år genomgår i Sverige ett juridiskt könsbyte och könskorrigerande operationer. Andelen biologiska kvinnor som genomgår juridiskt byte och kirurgiska ingrepp är färre än andelen biologiska män (1 på 2), men mörkertalen är okända.
Transsexuella kan uppleva sig som tillhörandes det motsatta könet redan som barn eller gradvis växa till insikt under tonåren eller först i vuxen ålder. Problem i form av depressioner, självhat, ångest och självmord är vanliga om personen inte får behandling. På grund av samhällsnormen berättar många inte om sin transsexuella bakgrund efter avslutad behandling, då rädslan för diskriminering och utanförskap är stor.
Genuint transsexuell eller primärt transsexuell är en beteckning på en person som haft känslor av annan könstillhörighet sedan barndomen. Med sekundärt transsexuell avses i regel en person som inte kommit till insikt om att han eller hon är transsexuell förrän i vuxen ålder. Begreppen används främst i forskningssyfte. De är inte olika diagnoser utan samma diagnoskod används oavsett när patienten kommit till insikt om sitt tillstånd.
Transsexualism bör inte förväxlas med sexuell läggning eller beteende. Transsexuella kan vara antingen heterosexuella, bisexuella, homosexuella eller asexuella.
Vad som orsakar transsexualism är inte fastslaget, men vetenskapen lutar alltmer åt en förklaring som menar att grundorsaken kan vara biologisk och medfödd. (Källa "Wikipedia - den fria encyklopedin")
Artiklar och Statistik från Dagens Nyheter
Publicerat 9 november 2004 20-30 personer per år ansöker om könsbyte • Transsexualism har av Världshälsoorganisationen klassats som en sjukdom. Den ger i Sverige rätt till skattesubventionerad vård. Den som är transsexuell har en mental könsuppfattning som inte stämmer med kroppens kön. Psykoterapi hjälper inte, enligt expertisen. Det enda som hjälper är hormonbehandling följd av en så kallad könsbytesoperation. • Varje år ansöker 20-30 personer i Sverige om att få genomgå en sådan behandling. Omkring 400 nu levande svenskar har ändrat kroppens kön och fått en ny juridisk könstillhörighet. • Könsbytesoperationer utförs i Sverige vid Linköpings universitetssjukhus och Karolinska universitetssjukhuset i Solna. • En enkätstudie som omfattade 136 opererade kvinnor och män visade att 86 procent var nöjda med kroppen och den nya könsrollen, medan 14 procent var missnöjda. • En annan svensk undersökning visade att 13 av 19 transsexuella var helt och hållet nöjda med sin nya kropp fem år efter operationen. En av de 19 utfrågade ångrade ingreppet. • Transsexualism har inte med den sexuella läggningen att göra. Transsexuella kan, precis som resten av befolkningen, vara antingen heterosexuella, bisexuella eller homosexuella.
Publicerat 10 november 2004
Lättare att leva efter operationen
- I en holländsk långtidsstudie undersökte forskarna om tendensen hos transsexuella att försöka begå självmord ökade eller minskade om de genomgick en könsbytesoperation. Det visade sig att den minskade.
- Av dem som uppfattade sig som kvinnor och fick sin manliga kropp rättad därefter hade 24 procent gjort minst ett självmordsförsök före operationen. Efter ingreppet försökte 18 procent begå självmord.
- Bland dem som tvärtom fick sin kvinnliga kropp korrigerad till att bli manlig hade 19 procent försökt begå självmord före operationen. Efter densamma försökte 4 procent ta sitt liv.
DN:s artikel om Lukas Romson
Lukas Romson (Foto: Fredrik Funck)
Läs Gert Svenssons artikel i DN om Kaj "Jag har varit fånge i min egen kropp"
(Foto: Fredrik Funck)
Könskorrigering
Könskorrigering eller könskorrigerande behandling är den medicinska och kirurgiska behandling som används för att korrigera en persons kroppsliga kön. De som genomgår könskorrigerande behandling är transsexuella och intersexuella patienter.
För transsexuella personer ser behandlingen vanligen ut som följer:
Patienten diagnoticeras, av psykiatriker med specialistkompetens på området. Detta tar vanligen minst två år och omfattar även stödjande samtalsterapi och efter viss tid även hormonterapi och hårborttagning, logopedhjälp eller bröstreducerade operation, beroende på om patienten är biologisk kvinna eller man.
När diagnos fastslagits utfärdar behandlade läkare ett intyg där patientens behov av ett juridiskt könsbyte och könskorrigerande operationer tillstyrks. Patienten ansöker hos Socialstyrelsens Rättsliga Råd om tillstånd för ny juridisk könstillhörighet och könskorrigerande operationer. När Rättsliga Rådet gett tillstånd skickas remiss till plastikkirurg specialiserad på området och patienten erbjuds könskorrigerande kirurgiska ingrepp.
Man-till-kvinna-transsexuella kan senare erbjudas bröstförstorande operationer, om inte hormonterapin ger tillräcklig effekt. Även slipning av adamsäpple och trimning av stämband kan ges. För kvinna-till-man-transsexuella sker röstförändringar som en följd av hormonterapi.
Könskorrigerande behandling omfattas i bland annat Sverige av den allmänna sjukvårdsförsäkringen och kostnaderna för patienten är desamma som för annan sjukvård. Vissa landsting erbjuder dock inte sammma mängd resurser vad gäller logopedi, hårborttagning eller stämbandsoperationer som andra landsting. (Källa "Wikipedia - den fria encyklopedin")
Juridiska könsbyten i Sverige
För att byta juridiskt kön krävs i Sverige att man skickar en ansökan till Socialstyrelsens Rättsliga Råd. Rådet kräver i sin tur ett läkarutlåtande från en psykiater som utrett och diagnostiserat personen som transexuell. Detta tar vanligen minst två år. Under utredningstiden skall patienten ha genomgått ett s.k. Real Life Test, som innebär att han eller hon levt fullt ut i den andra könsrollen. Tillsammans med beslutet om den nya könstillhörigheten får den sökande tillstånd till könskorrigerande operationer. Skulle personen inte vara steriliserad ges ett interimistiskt beslut till operativa ingrepp i könsorganen. När patienten efter operation är steril ges det slutgiltiga tillståndet till nytt juridiskt kön. Bröstrelaterade operationer, hårborttagning, hormonterapi och övrig vård omfattas inte av den lag som reglerar juridiska byten och könskorrigerande operationer.
Könsbyten regleras av lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, som omfattar både transsexuella och intersexuella. Lagen kräver att den som på grund av transsexualism ansöker om könsbyte ska vara:
- Ogift (dvs ogift, änka/änkling, skild eller inte ingått partnerskap)
- Svensk medborgare
- Minst arton år
- Steril
för att kunna ges tillstånd till ny juridisk könstillhörighet och könskorrigerande kirurgiska ingrepp.
Den som på grund av interssexualism ansöker om könsbyte ska enligt lagen vara:
Något juridiskt krav på könskorrigerande kirurgi, förutom sterilisering, finns inte för någon av grupperna. Det nuvarande kravet på sterilitet har av Socialstyrelsens Rättsliga Råd, länsrätten och kammarrätten tolkats som ett krav på att inte heller reproduktionsdugliga nedfrysta könsceller från patienten får finnas.
Socialstyrelsens Rättsliga Råds beslut kan överklagas som vanliga förvaltningsärenden, till länsrätten och sedan kammarrätten.
Cirka 60 personer ges årligen nytt juridiskt kön i Sverige, fördelat på 1/3 som får ett manligt juridiskt kön och 2/3 som får ett juridiskt kön som kvinna. (Källa "Wikipedia - den fria encyklopedin")
Transitionsstatistik 1992-2006
Denna statistik rör antalet personer som ansökt om att få ny könsfastställelse enligt lagen från 1972 om ”könsfastställelse i vissa fall” som berör transsexuella och intersexuella. Statistiken kommer från Rättsliga rådet som formellt är en del av Socialstyrelsen. Rättsliga rådet är den instans dit ansökan om transition ställs. Statistiken fördes på olika sätt fram till 1991 och därefter. Av detta skäl finns det bara summor från åren 1972-1991: 202 personer totalt, varav 117 var man-till-kvinna och 85 kvinna till man.
Totalt har det alltså inkommit 590 ansökningar från 1972 till och med 2006. (Källa RFSL)
Föreslagen lagändring
Lagen har varit föremål för en statlig utredning, som lämnade ett betänkande i mars 2007 med förslag till en ny lag om ändring av könstillhörighet (SOU 2007:16). Enligt förslaget vill man ta bort kravet på att vara ogift, inte längre kräva svenskt medborgarskap samt att kravet på sterilitet (fortblantningsförmåga i vid mening) ersätts med ett krav på att könskörtlarna ska avlägsnas. På så sätt blir det tillåtet att spara könsceller för att kunna bli förälder via assisterad befruktning. (Källa "Wikipedia - den fria encyklopedin")
Krav från RFSL:s kongress 2007 "Sluta tvångssterilisera oss"
Aftonbladets artikel om Tvångssterilisering
DN:s artikel "Kritiserat lagförslag om könsbyte"
Betänkande från Könstillhörighetsutredningen med förslag om att den nya lagen ska träda i kraft 1 juli 2008.
Sterilisering som krav för könsbyte
I nästan alla länder måste transsexuella för att få tillgång till den könskorrigerande behandlingen genomgå en sterilisering. De flesta europeiska och nordamerikanska länder, länder i Oceanien samt Japan kräver, oavsett om de har eller inte har en speciell lagstiftning rörande ändring av könstillhörighet, att en patient som erbjuds könskorrigerande behandling måste vara steril.
I Sverige har kravet nyligen (2007) föreslagits utgå ur den lagstiftning som reglerar juridiska könsbyten och könskorrigerande behandling, men istället föreslås att ett tvingande krav på kastrering (avlägsnande av könskörtlarna) införs.
Både svenska och internationella organisationer menar att kravet är att likställa med tvångssterilisering och kräver att det förbjuds. I Sverige har frågan resulterat i ett flertal riksdagsmotioner och utspel från politiska ungdomsförbund och lokala partiföreningar. Även andra delar av lagförslaget har kritiserats.
Frågan om sterilisering kan ses mot bakgrund av de tidigare tvångssteriliseringarna i Sverige samt de normer som finns kring kön, sexualitet och reproduktion, av en del gemensamt benämnt som heteronormativitet. (Källa "Wikipedia - den fria encyklopedin")
Benjamin är en patientförening som stödjer patienter med olika genusorienterad problematik. Bland medlemmarna finns människor med just GID-problematik av olika slag. Även intersexuella patienter finns i föreningen som har ungefär ett hundratal medlemmar.
Föreningens huvudsyfte är att kommunicera mellan, å ena sidan, patientgruppen och å den andra, vårdgivare/forskare samt politiker.
Namnet på föreningen har valts för att hedra läkaren Harry Benjamin. Benjamins hemsida
KIM (Kön Identitet Mångfald) är en transpolitisk förening med inriktning på vård, hälsa, kirurgi och juridik samt politik. KIM är enligt grundarna tänkt som en kompletterande förening till redan existerande föreningar, och är tänkt att värna om transdiagnosterade/identifierade och könsöverskridande personer och deras medicinska, sexualpolitiska, juridiska och samhällsmässiga rättigheter. KIM:s tyngdpunkt ligger på transsexuella och andra personer som kan önska sig vård relaterad till sin könsupplevelse. KIM startades som ett diskussionsforum på nätmötesplatsen Qruiser vintern 2006/2007, och bildades som förening i april 2007. Efter detta har KIM hunnit deltaga i paneldebatter och arrangera föreläsningar och workshops under Stockholm Pride 2007 och Regnbågsfestivalen i Malmö hösten samma år, medverkat i en debattartikel om könstillhörighetslagen och lämnat remiss på betänkandet om samma lag, "Ändrad könstillhörighet – förslag till ny lag" (SOU 2007:16). Kims hemsida
RFSL - RiksFörbundet för Sexuellt Likaberättigande. RFSLs hemsida om transsexuella
RFSU - Riksförbundet För Sexuell Upplysning. RFSUs hemsida om transsexualism
Tidningsartiklar om Transsexualism
 |