Den stora transkryssningen

eller Rebecca på smällen

Stockholm 12-16 April 2007

Ja, vad tror man om en sådan rubrik, har hon ?????,  eller har hon !!!!!!.

För att ge dig en förklaring på mitt rubrikval tänker jag ta dig till en tidpunkt på Söndagen när jag var på hemväg efter en otroligt härlig helg med mina vänner i Stockholm.

Jag sade hejdå till Lena och gick ner till bilen, Söndagseftermiddagen mitt i April bjöd på strålande sommarvärme och det var en sån härlig känsla att gå i min tunna kornblåa klänning och mina vita remsandaler med kilklack bort till bilen. Denna tidiga sommarvärme hade anlänt precis i tid för att för att följa med mig upp till Stockholm när jag några dagar tidigare åkte från Västkusten vid Torsdag middag. Klockan var halv fem och det betydde att jag skulle vara hemma sent på kvällen, att åka från Stockholm som Rebecca hade jag inte gjort någon gång innan och såg fram emot att kunna förlänga min tid som kvinna med ytterliggare en halv dag och vädret gjorde ju sitt till för att öka njutningen. Jag startade bilen, satte igång lite musik och så körde Rebecca söderut i den strålande sommarvärmen. Färden genom Stockholm gick till musiken från Mika, en sångare som låter ruskigt likt en ung Freddie Mercury och jag kände mig väldigt nöjd med allt jag fått vara med om under hela helgen. Jag tittade på bensinmätaren och upptäckte att det skulle behöva tankas på vägen ner, detta kunde bli ett problem då jag bara hade med mig mitt Hydro bensinkort och jag visste inte om något närmare tankställe än vid Linköping utmed min färdväg, det fanns flera ställen intill E4:an, men inte i direkt anslutning, jag skulle vara tvungen att köra av och leta och det hade jag inte någon lust att slösa tid på. Jag bedömde att det skulle kunna gå att ta mig ända fram och anpassade min hastighet så att jag fick bättre bränsleekonomi (ni som åkt med mig förstår ju att jag menar ner till området kring lagliga hastigheter för bilar och trafikflyg).

Jag tycker att det är härligt att köra bil som tjej och i en tunn sommarklänning i ett väder som är somrigt utan att den tryckande värmen ligger på, är det något av det bästa som finns. Jag stängde av musiken för att låta mina tankar ostört gå igenom mitt minne, det hade varit en blandning av både gammalt och nytt i upplevelseväg och vad gällde umgänge med människor. Jag ställde mig frågan om det börjar bli slentrian, plana ut eller helt enkelt tråkigt – nej blev svaret utan tvekan, vissa saker blir rutin, men inte tråkigt för det, efter mer än tre år av transande ute bland folk har jag lika trevligt med mina vänner som den första gången jag vågade mig ut i verkligheten. De saker som har blivit rutin är till exempel att lägga makeup, välja ut kläder och accesoarer till de kläder man skall ha på sig, men det betyder inte att jag på något sätt anser det som något tråkigt, tvärtom glädjer jag mig åt att man blir bättre på att kombinera och välja saker som passar ihop (oroa er inte, min genuint dåliga smak vad gäller korta klänningar och kjolar tänker jag aldrig ge upp, jag vill bevara Rebeccas signum). Bränslemätaren signalerade efter min uppmärksamhet och jag hajade till, det var inte bra ifall jag skulle bli stående på vägen, hur skulle det vara att reda ut en sådan situation i ombytt tillstånd? Jag svängde in till närmaste avfart som hade en bensinstation och fyllde på några liter bränsle samt köpte ett par hamburgare för de sista kontanterna jag hade på mig. Sedan svängde jag ut på motorvägen och kunde lugnt fortsätta min hemfärd. Vid sjutiden stannade jag till i Linköping och tankade fullt, det var lite svalare och jag tog på min matchande blåa kavaj (som jag fått av min kära vän Eva i Göteborg) under tiden jag var ute och tankade. 

Tillbaka på E4:an så lade jag märke till en bil som stod vid vägrenen, det var säkert den sjätte eller sjunde bilen jag sett ståendes utmed motorvägen idag. Skönt att jag fått tankat utan att behöva bli ståendes. Nu kunde jag öka takten och koncentrera mig på att komma hem innan det blev alltför sent. När jag kom på det avsnitt där vägen går utmed Vättern hade jag solnedgången i Väster och det bjöd på en otroligt härlig utsikt, synd bara att man körde själv, annars hade det varit härligt att kunna njuta av den härliga synen. Den lätta sommarvärmen började försvinna när jag närmade mig Jönköping och trädens skuggor kröp ut över vägbanan, efter Jönköping började det bli mörkt fort då solen sjönk nedanför skogens horisont.

Mina tankar snurrade kring det jag hade upplevt och jag hade mer och mer börjat fundera på vad som behövdes ordnas inför nästa planerade händelse, nämligen Båstadträffen två veckor senare, jag hoppades på att det skulle vara samma härliga väder som nu och att ingenting skulle grusa mina planer övar att få tillfälle att kunna komma ner tidigt även denna gång och att mina känslor inte raserar min tillvaro och får mig att i panik lämna träffen, något som jag gjort båda gångerna förra året. Jag brukar ha det jättetrevligt hela tiden och verkligen njuta fullt ut av tillvaron med mina härliga vänner, men de känslor som brukar angripa mig på Lördagskvällen har jag jättesvårt att hantera och jag blir nästan manisk i min vilja att försvinna innan någon hittar mig i mitt tillstånd av svår självömkan, detta är en typisk motsägelse, allt man vill när man är i total upplösning av självömkan är ju att bli tröstad av någon, men mina erfarenheter säger att det inte är något som passar eller gagnar mig, speciellt inte då hellre vill att Rebecca skall vara den som hellre tröstar och hjälper än att trilla in i det svarta hål som vill uppsluka en när man låter den typen av känslor ta över ens sinne. Jag vandrade tillbaka i minnet till Lördagskvällen under Septemberträffen i Båstad, allt hade varit jättelyckat, en god middag, bra musik och dans.

Under den tidigare delen av kvällen hade jag fått låna en av de snyggaste långklänningarna jag någonsin sett av vår sminkös och goda vän Sabina (som i gengäld hade fått välja och vraka bland mina klänningar), hon hade köpt den i Köpenhamn och hade tidigare haft den på sig på en Trettondagsbal i Göteborg, den var silvrig och svart med öppen rygg som snörades ihop, den satt som gjuten på mig och jag hade ett par riktigt höga snörsandaletter från Fredericks of Hollywood på mig (ajajaj, vad ont jag fick i fötterna efter det). När jag skulle ta på mig den var jag väldigt försenad och upptäckte att jag inte fixade att snöra ihop den själv, som tur var så fanns Kirsten, en av mina vänner som jag känt sedan första gången jag var ute, till hands i rummet bredvid mitt och hon hjälpte mig på med klänningen och jag kunde tillsammans med henne skynda mig upp innan fotograferingen utanför hotellet skulle ske. Vi hade inte behövt stressa eftersom transor alltid är ute i trettonde timmen, den tidpunkt som var satt till fotograferingen både kom och gick utan att någonting hände och jag hade tid att mingla runt och känna mig som en prinsessa bland alla andra stiliga damer och herrar. Det var varmt i luften och jag försökte att gå omkring utan att stappla med mina höga styltor, efter en kvart ropade Sara Lund att det var dags för alla som ville vara med på bild att samlas nedanför hotellets uteplats för den traditionella gruppbilden. Vi strömmade ned för trapporna ut på gräset, jag stoppade ett par steg ut då jag märkte att gräsmatta och sylvassa klackar inte har på varandra att göra och backade tills jag befann mig vid gruskanten. Givetvis blev vi ändå tvungna att backa tillbaka ut på gräsmattan för att fotografen skulle bli nöjd och jag fick bokstavligen söka stöd hos mina väninnor för att inte behöva bli avbildad liggandes raklång på gräset.

Det var nog vid det tillfället som jag olyckligtvis började känna de negativa vibrationerna komma, att minnet av min egen hemmasituation med bråk och oavslutade affärer blandat med en osäkerhetskänsla som stod i stark kontrast till allt vad Rebecca är för mig. Jag skakade av mig tankarna och bytte skor men det passade inte riktigt till den fina långklänningen så jag tog på mig en annan klänning och hängde Sabinas klänning vid hennes dörr, därefter gick jag upp till festen igen. Utåt sett var jag nog som vanligt men inom mig var det totalt kaos, jag försökte bekämpa känslorna men det gick dåligt. Jag sökte efter någon att tala med, men alla mina vänner verkade ha det så trevligt att jag inte vågade berätta för någon hur illa det egentligen stod till, efter att ha varit uppe ett tag och märkt hur dåligt jag mådde gav jag upp och gick till Åsa i receptionen och berättade att jag ämnade åka hem och ville betala min räkning, hon frågade oroligt hur det stod till och jag serverade en lam ursäkt för att inte riskera att falla ihop totalt. Efter att ha gått till rummet utan att träffa på någon (konstigt att man nästan blir osynlig för andra när man känner sig på detta vis fastän man vill bli uppmärksammad) så började jag packa ner alla sakerna som jag spridit ut över rummet, eftersom jag hade druckit kunde jag inte åka hem samma kväll och när allt var nerpackat och jag hade sminkat av mig lade jag mig i sängen och släckte ljuset för att försöka få försvinna bort från mina mörka skuggor in i drömmens värld till ljudet av de dansande människorna på golvet ovanför mitt mörka rum. När jag vaknade på morgonen efter att ha sovit oroligt kände jag mig lika ledsen som kvällen innan och min beslutsamhet att inte tillåta mig att ha det trevlig var total. Jag gick upp till receptionen för att lämna nycklen och säga adjö och höll masken uppe inför alla jag mötte, jag tog farväl och tog väskorna till bilen och körde hemåt till min tomma lägenhet, jag ifrågasatte vad jag hade gjort – jag visste ju att detta var totalt idiotiskt och likt tidigare när jag var yngre och haft samma beteende har det inte hjälpt mig ett dugg. Hoppas att jag kan undvika att hamna i samma situation nu på Båstadträffen om två veckor.

Jag befann mig norr om Ljungby där motorvägen hade övergått i mötesfri landsväg och en bil stod med varningsblinkers påslagna långt framför mig, när jag närmade mig sänkte jag hastigheten men döm om min förvåning när alldeles försent upptäcker att det är ett ekipage med hästsläp som hade påbörjat en u-sväng för att komma över på andra sidan vägen, där det finns en parkeringsficka som dom skulle stå säkrare på (eftersom dom hade råkat ur för en punktering på släpet).

Jag var inte beredd på att detta (inte minst eftersom det var ett vajerräcke  som separerade körbanorna), detta gjorde att inte hann få stopp på bilen utan kör in i hästsläpets skärm, det blev inte någon kraftig smäll, men min blinkers krossades och jag fick en rejäl intryckning i min framskärm. Hästsläpet fick en buckla i sidoskärmen och hästen blev nog lite skärrad, men annars var det en mild krock och jag kunde backa tillbaka och parkera bilen nere på vägens slänt, hästekipaget fortsatte till parkeringsfickan på andra sidan av vägen och jag slog på varningsblinkers samt gick ut ur bilen för att se vad som hade hänt. Då först insåg jag att jag hade krockat som Rebecca!

Torsdag klockan 17.00
Jag svängde in på parkeringen och steg ut ur bilen, vädret var varmt och soligt, jag öppnade bakluckan och tog mina väskor, sedan gick jag upp till Lena. Jag hade inte bytt om eftersom jag åkt direkt från jobbet vid middagstid, Lena däremot visade sig från sin bästa sida iförd kjol och top i sommarlätt gammelrosa när hon öppnade dörren till sin lägenhet. Vi kramades, det var två månader sedan sist vi sågs och jag kände mig väldigt glad över att ha kommit upp. Vi tog ett glas vin, satte oss i soffan och talade om vad som hänt och skulle hända under helgen. Efter en stund började jag så smått slappna av efter resan och det kändes helt enkelt trevligt med både stämningen och det varma vädret. Medan Lena förberedde middagen packade jag upp Rebeccas saker till tonerna av härlig Jazzmusik. Middagen blev färdig och jag hade inte börjat byta om, vi satt i köket, hade balkongdörren öppen och lät den härliga sommarluften blandas med doften av nylagad mat tillsammans med smaken av det goda vita vinet vi drack till. Vi tog Whiskey till efterätt och nu började jag märka alkoholens påverkan, så jag tyckte att det inte var någon ide att byta om inför kvällen, klockan var rätt sent och då blir det inte så många timmar man kan vara Rebecca innan det är dags att tvätta bort allt igen. Vi satte oss i soffan i Lenas vardagsrum och fortsatte lyssna på musik, jag fick även reda på att det skulle bli lite släktträff i morgon kväll då vår väninna Gunilla hade berättat för sin släkt (hennes fru visste redan om det) under påsken och hennes mamma, syster och svägerska skulle med oss ut på Fredag kväll. Men, sade jag – vi skall ju på Kinks&Queens, det är ju en fetischklubb! Då svarar Lena att det vet dom om och tyckte det skulle vara intressant att besöka. Jaha, det här blir nog intressant, Leonoras kinkyklubb skall bli en familjetraff. Vi gick och lade oss vid midnatt och hade kommit överens om att försöka vara klara för att åka in till Södermalm vid lunchtid dagen efter, vi skulle även möta Anna Nyman tidigt på eftermiddagen och sedan vara hemma innan fyra då Gunilla skulle komma till Lenas lägenhet och byta om, sedan skulle vi ha förfest tillsammans med hennes fru och svägerska innan vi körde in till Odenplan där vi skulle möta resten av våra vänner som också skulle med på Kinkan.

Jag sov gott och vaknade strax innan Lena, vi gjorde frukost och turades om att maka oss i badrummet, jag valde en röd omlottklänning med vita prickar och ett par bekväma sandaletter, sedan tog jag på mig min ljusa trechcoat. Lena hade ljus blus och svart kjol och en kavaj till. Vi åkte in till Södermalm och parkerade på Bondegatan, där är det nära till många secondhandbutiker och det var vad som var målet för vår shoppingtur denna soliga Fredag.

När jag skall shoppa något till Rebecca brukar jag inte vara ombytt, oftast på grund av tidsbrist, till exempel när man handlar efter jobbet. Det är givetvis roligare att shoppa ombytt, men när jag tänker efter så beror det inte på att själva handlandet upplevs mera förnöjsamt – nej, det beror på att jag nästan alltid har en vän med mig som gör det hela till en trivsam utflykt. Att göra saker tillsammans är nog lite av hemligheten bakom min väg från att vara skygg till den person jag är idag och jag har sett hur exempelvis Lena har utvecklats från första gången jag drog med henne ut på shoppingrunda. Rent praktiskt hinner jag avverka flera butiker om jag inte är ombytt, mycket beroende på att jag har bekvämare skor som kille an vad jag gillar att ha på mig som Rebecca, men om jag får välja gör jag det helst tillsammans med en väninna, att vara många brukar innebära en del problem, speciellt om man har samma smak och storlekar. Jag har annars rätt bra koll på min storlek så det är sällan jag provar något i butik, detta resulterar att jag ibland fått komma tillbaka till butiken och byta plagget och jag var lite undrande över reaktionen då man varit där ombytt dagen innan och kommer i en annan skepnad till samma expedit, mycket mer än ett igenkännande leende har jag dock inte märkt.

Först gick vi till Lisa Larsson second hand men hittade ingenting, därefter tog vi oss till Beyond Retro på Åsögatan, dom har alltid en himla massa kul kläder, men inte något som föll mig i smaken. Jag hade lagt märke till en butik när vi svändde in på Bondegatan som verkade intressant och det var Stockholms stadsmission som låg borta vid Skånegatan, så vi gick dit och kollade men inget intressant hittade vi där heller. Jag behövde köpa stylingspray borta hor perukshoppen vid Gamla brogatan men innan vi tog tunnelbanan dit var dags att ringa Anna Nyman för att få reda på när vi skulle hämta upp henne, vilket vi skulle göra klockan halv fyra vid slussen. Det gav oss tid nog att åka in till perukshoppen och även ta en promenad i det härliga sömmarvädret, det var så gott som vindstilla, men jag tog inte av mig kappan då jag vet hur lätt man drar på sig förkylning när man springer omkring tunnklädd så här tidigt på säsongen. Södermalm är en trevlig stadsdel att vandra runt i och vi strosade bort mot Götgatan för att gå till tunnelbanestationen, där vid korsningen med Blekingegatan hittade vi Myrorna som vi tittade in i, jag hade väl börjat misströsta lite, men döm om min förvåning då jag hittade två läckra klänningar och en neglige som var helt rätt för Rebecca – inte nog med det, jag fick faktiskt lov att välja bort en del intressanta plagg som jag i andra fall säkert hade införlivat i min samling.

Efter att ha betalt plaggen tog vi tunnelbanan till T-centralen och gick till Perukshoppen, köpte sprayen och tittade snabbt in på CUM som låg bara runt hörnet. Vi fortsatte tillbaka med tunnelbanan till Södermalm och gick upp vid Medborgarplatsen där vi tog oss en korv innan vi fortsatte till bilen. När vi gick in på Bondegatan tittade vi in på Svart secondhand, det är en liten butik men det som hänger där inne verkar vara noga utvalt och väldigt snyggt utan att vara alldeles för dyrt. Vi skummade igenom sortimentet och jag upptäckte en sömmarklänning som verkligen var tilltalande och nedsatt i pris. Efter att ha köpt den och växlat några ord med den trevliga tjejen vid kassan gick vi till bilen och körde bort mot slussen. Anna hade inte kommit ännu, så jag parkerade bilen i väntan på henne, efter en liten stund dök hon upp och gav mig och Lena varsin rejäl kram. Vi satte oss i bilen och körde bort till Lenas lägenhet som ligger strax norr om Stockholm.

BILD 

Längst nere till höger på bilden parkerade vi, det kändes som om jag varit där förut?!