A walk on the wild side
(Rebecca´s tredje Londonresa)

Onsdagen den 3:e Januari 2006 satt jag på tåget till Liverpool street station när telefonen brummade i min innerficka, jag tog upp den och läste meddelandet jag fått från Jenny Sand, där stod det ”Hej Rebecca, jag har checkat in nu, vi har fått rumsnummer 415”, bra tänkte jag – det här kommer nog att bli alla tiders. Jag hade inte varit ute som Rebecca sedan jag var på Switch i början av December och hela julen hade jag längtat efter att helgerna skulle lida mot slutet då jag skulle få återvända till London. Jag hade messat henne redan i början av November om ett återbesök lagom till Januarirean men det var utan någon större förhoppning över att få med henne då hon varit över i London under Oktober, jag hade blivit glatt överraskad då hon varit positiv till iden och vi hade kunnat bestämma resan tillräckligt snabbt för att få tag i billiga flygbiljetter. Vi skulle anlända ungefär samtidigt till London och jag hade valt hemreseavgången till sextiden på Söndagskvällen medan Jenny skulle stanna tills Tisdagen Hon hade tänkt att gå på premiären av filmen ”Breakfast om Pluto” en filn som var gjord av samme rssigör som gjorde ”The crying game”, jag hade blivit tillfrågad om jag ville gå med, men hade fått tacka nej på grund av jobbangelägenheter jag var tvungen att närvara på.

När jag kom fram till tunnelbanestationen köpte jag först ett endagskort för zon ett och två (det kostade lite över fyra Pund), sedan tog jag Aldgate east linjen österut en hållplats, därefter var det bara några minuters promenad till hotellet, jag - likt Jenny hade valt att åka över som kille denna gång. Vädret var molnigt, men det var inte några regntunga moln likt de jag hade sett när jag gick ur planet på Stanstead ett par timmar tidigare och när jag kom ut ur tunnelbanan vid Whitechapel så tyckte jag att det verkade arta sig till en bra dag för att vara i början av Januari, i alla fall mycket mildare väder här än vad vi hade hemma. Jag gick till hotellet som låg bara etthundra meter bort från tunnelbanestationen, in genom glasdörrarna och fram till en av de söta tjejerna vid disken. Jag angav mitt namn och fick skriva in mig, därefter tog jag hissen upp och knackade på dörren till vårt rum, min vän öppnade och vi gav varandra en stor kram, vi hade inte sett varandra sedan Båstadträffen i Maj och det var nästan precis åtta månader sedan. Hon bjöd mig på en kopp te och jag såg att vi hade fått et rum som var stort och bra med ett lugnt läge mot baksidan av hotellet. Vi diskuterade igenom vad vi ville hitta på under denna vistelse och hur vi skulle lägga upp det tidsmässigt, det är alltid bra om man redan från början har klart för sig när man skall göra de olika aktiviteterna så att man inte behöver prioritera bort saker man väldigt gärna vill ha gjort på grund av slarv eller tidsbrist.

Klockan var ungefär två när vi tyckte att det var dags att bege oss av på en shoppingtur, vi tog tunnelbanan in mot Oxford street och gick av vid Tottenham hale Court vilket är den östra änden av Oxford street (som anses vara shoppinggatan nummer ett i London), vi tittade in på Virgin store för att se om filmen ”The kinky boot factory” hade kommit ut på DVD ännu (vi var ju statister i den filmen förra året) men den skulle inte komma ut förrän i mitten av Februari. Vi gick vidare och letade efter butiker med något snyggt att ha på oss någon av kvällarna i London, när klockan närmade sig sex och vi hade hunnit med rätt många affärer men inte hittat något som verkade rätt i design och pris bestämde vi att det fick räcka för ikväll, då såg vi ett skyltfönster där det var en kort klänning i sammet med snörning och klockad kjoldel, den såg såå snygg ut att jag bara var tvungen att ha den även om den inte var på rea (den kostade trettio pund), Jenny hittade en snygg trasa som var ormskinnsmönstras, så vi hade tur båda två på den här turen. Klockan hade vid det här tillfället blivit så pass mycket att det inte fanns tid för mer shopping, vi skulle äta middag och sedan åka bort till Philbeach hotel för att träffa några vänner, så det var bara till att bege sig ner i tunnelbanan. När vi kommit till rätt linje och kollat så att vi stod vid spåret mot rätt håll gick vi in tunnelbanevagnen och letade upp ett par lediga platser det var rätt mycket folk i rörelse nu, men det var inte vårt att hitta sittplatser. Jag tittade mig omkring och såg på alla de människor som var klädda i olika stilar, där var herrarna i sina mörka kostymer och uppknäppta långrockar -affärsmännen, några kvinnor i  strikta dräkter – ”affärskvinnor”, en del mammor med sina barn och lite mera ledigt klädda yngre människor i en brokig blandning av klädstilar. Mina tankar kretsade kring hur man uppfattar folk beroende på hur dom klär sig och tänkte på hur andra ser på oss transor när vi rör oss ure bland folk. Nu började jag känna en stark längtan efter att få byta om och vara Rebecca igen, vad folk tycker är det inte så mycket att göra åt, däremot att vårda de positiva känslorna man har för det här, och inte låter oron för vad andra tror och anser ta överhanden.

När vi hade kommit tillbaka till hotellrummet turades vi om att duscha och sminka oss, jag valde att ha på mig svarta byxor, röd glittertop och kavaj. Vi gick därefter ner till hotellets restaurang ”The Lane” och åt en god middag för att sedan återvända upp till rummet och ta på oss våra ytterkläder. Det tog c:a 30minuter att åka tvärs genom London med tunnelbanan, vi anlände till Philbeach vid tiotiden och gick ned i källaren där vi hittade våra vänner vid den berömda baren. Vi tog några drinkar och hade det trevligt, förutom Michelle som var den som Jenny tidigare hade haft kontakt med träffade vi på en jättetrevlig Engelsk transa som jag tror var några år äldre än oss och som gärna ville äta middag med oss på hotellets Thailändska restaurang ”The Thai Princess” följande dag. Vi blev uppmärksammade av en kille som hade suttit längst bort i baren och iakttagit oss sedan vi anlänt, han hade samlat mod och slutligen tagit kontakt med oss genom att artigt presentera sig och därefter överöst oss med smicker. Jag tyckte att han var trevlig och vi samtalade lite allmänt tills klockan var strax efter tolv då Jenny och jag var tvungna att bege oss till tunnelbanan för att hinna med sista tåget till hotellet, vår beundrare som tydligtvis hade fått upp farten blev besviken och ville absolut att vi skulle stanna kvar, men vi vidhöll våra planer på att ta oss hemåt vid denna tidpunkt. Vi var ju givetvis ute i sista minuten (det alltid karlarnas fel), men vi kom i alla fall på sista tunnelbanetåget hem, vi hade sällskap i tunnelbanevagnen av ett glatt gäng sångbegåvade ungdomar som övade körsång på hemväg (eller vart dom nu var på väg hän). Vi kon fram till vår tunnelbanestation, men då det var sent så fick vi använda oss av den bortre uppgången då den andra stängds tidigare på kvällen. Vi gick till hotellet och fick rumsnyckeln av nattportieren utan problem. Efter att ha sminkat av mig kunde jag nöjd lägga mig och sjukna in i drömmarnas rike.

På Torsdagsmorgonen vaknade vi av väckarklockan redan halv nio, vi gick upp och turades om att duscha innan vi gick ner och tog frukost, efter det åkte vi upp till rummet igen och bytte om för att åka på shoppingrunda i girlmode (faktiskt enda gången vi gjorde det under denna resan), vi tog tunnelbanan till Regent street och gick en runda där, men vi hittade inget som var tillräckligt snyggt. Vädret var lite mera kyligt denna dag, men med en rejäl jacka och mössa var det inga problem att gå omkring utomhus. Vi hade ju bestämt lunchträff med Michelle (som vi träffade på Philbeach hotel dagen innan), vi skulle träffas någonstans på Oxford street så vi tog bussen dit, det var bara en tio minuters färdväg och det var trevligt att åka runt Hyde park med en fin utsikt från där vi satt på bussens ovanvåning, Jenny visade mig var Harrods låg, vi åkte även förbi Burberrys (väskparadiset) och sedan in på östra änden av Oxford street där vi passerade förbi alla de stora varuhusen: John Lewis, Debenhams, Marks&Spencer och Selfridge´s. Vi hade via mobiltelefonen fått reda på var vi skulle hoppa av och vi hittade Michelle direkt, Hon hade varit inne på John Lewis och köpt sig en mockakjol för 100pund på rean (!!), Jenny visste ett bra ställe i Soho, inte långt ifrån där vi befann oss, som hon lotsade oss till, det var en liten och trång restaurang men med bra service. Vi beställde oss varsin grillad paninibaugette och kaffe. Michelle har en riktig Engelsk dialekt men talar rätt så tyst, så för att hänga på vad som sägs måste man vara nästan rakt emot henne, jag hörde inte allt men fick reda på att en av deras medsystrar hade tagit livet av sig bara ett kort tag innan. När vi var färdiga sa vi adjö till varandra då hon skulle hemåt och jag och Jenny ämnade fortsätta med shoppingen.

Vi återvände till Oxford street och gick en mindre runda innan vi tog tunnelbanan tillbaka till hotellet för att byta om inför kvällen och även hinna med att fixa till en kvällsmakeup. Jag hade bestämt mig för att ha på min kortkorta svarta klänning som jag fyndade i Båstad men tog en halvlång kjol utanpå och ett bälte för att se lite mer respektabel ut under middagen.

Vi blev klara i tid för att hinna ta tunnelbanan bort och anlända till Philbeach vid åttatiden, där hittade vi vår vän från gårdagskvällen som skulle dinera tillsammans med oss. Vi beställde varsin varmrätt(jag var inte så hungrig, så jag valde en vegetarisk rätt) och delade en flaska Chardonney. Maten smakade jättefint och vår Engelska vän underhöll oss med en intressant berättelse om ovanliga maträtter som hon smakat nät hon arbetade i Kina (bland annat Bältdjur).

När vi var klara och hade delat upp notan passade jag på att smita in på toaletten för att ordna till min klädsel inför kvällens övningar nere i baren, då jag öppnade dörren och såg hur löjligt liten toaletten var så var jag tacksam att jag bara behövde ta av mig kjolen och byta skorna till sandaletter (faktum är att denna toalett ändå var större än den som fanns nere i källaren – här öppnades åtminstone dörren utåt så att man kunde gå in utan att behöva kliva upp på toasitsen!).

Anledningen till detta såg jag när jag kom ut efter att lite senare på kvällen besökt toaletten och upptäckte att min kavaljer ”mr Big” hade kommit till Ted´s och var på dansgolvet dansande en tryckare med en av de tjejer som var med i taxin hit, snacka om att jag kände mig brädad! Nåja han vinkade i alla fall till mig och efter att ha sett hur han höll om henne vet jag inte om jag velat vara i hennes situation. Jag trippade över till mina vänner vid baren och blev bjuden på ännu ett glas vin. Det var flera karlar som jag pratade med under denna kväll och som jag förstod så var alla sådana som tyckte om transor men ingen av dem uppträdde någonsin på något opassande sätt.

När klockan hade passerat tresnåret skulle några av de andra tjejerna vi var med åka hemåt och vi ansåg att det skulle passa bra att åka till hotellet nu. Vi fick hjälp med att skaffa fram en taxi av en av våra vänner som kände en kille som körde svarttaxi. Han stod utanför och väntade när vi fått på oss våra ytterkläder, färden genom London till östsidan gick delvis utmed Themsen och jag njöt av den härliga känslan från att ha haft en trevlig kväll och nu åkte jag i en taxi med min vän genom en av de mest fantastiska huvudstäderna mitt i natten. Det var inte helt tomt på gatorna men jag kan föreställa mig hur trångt det måste vara under dagtid när alla gator fylls till brädden med trafik.Vi kom till hotellet efter en halvtimmes körande och gav chauffören lite över tjugo pund, vi ringde på dörren till hotellet och nattportiern öppnade, vi gick in och fick vår rumsnyckel utan problem (Jenny hade vårt nyckelkort i beredskap), uppe på rummet skyndade vi oss att sminka av oss och lade oss i våra sängar, jag sade god natt och vände mig om och somnade direkt.

På fredagsmorgonen ringde Jennys klocka vid halvtiotiden, vi tog det lugnt eftersom vi var lite småtrötta, vi samtalade om vad vi skulle hitta på och Jenny frågade om jag var intresserad av att gå till ett ställe som var lite ”a walk on the wild side”. Jag blev intresserad och bad henne att berätta mer ”det finns en klubb som heter Stunners i södra London, inte så långt från vårt hotell, och det är ett ställe där man blir garanterat uppskattad” sa Jenny, jag avbröt henne med att säga att jag absolut var intresserad, jag hade hört talas om klubben innan och hade nog föreslagit den själv om vi inte hade något bättre för oss denna dag. Det var rätt så dyrt (femton pund) men jag tyckte inte att det var något som skulle hindra oss, det enda jag behövde var något läckert att ha på mig till ikväll så jag föreslog att vi skulle snabba oss att göra oss klara, vi bestämde att det inte var lönt att byta om till girlmode inför shoppingturen som denna gång skulle bli rätt så omfattande både i tid och pengar. Så vi gick ner till restaurangen strax innan dom slutade servera och tog en stärkande frukost. Ett problem jag hade var att jag hade satt på mig lösnaglar i Onsdags kväll och jag tänkte inte ta av mig dom förrän på Söndag, det är inte målade naglar utan så kallade French nails men det ser ju ändå lite konstigt ut på en kille, så jag måste tänka på att hålla in fingrarna när jag är ute – något som Jenny emellanåt fick påpeka med en diskret blick och nyck på huvudet.

Efter frukosten åkte vi tunnelbanan till Oxford street och tog upp vår shoppingrunda där vi avbrutit den dagen innan. Idag vär vädret lite mildare och jag tyckte att himlen såg klar och ljus ut, när man går i centrum av London och är omringad av höga hus märker man inte av klimatet på samma sätt som jag annars är van vid, dagsljuset var däremot en positiv sak jag lade märke till och uppskattade. Jag såg att La Senza hade en butik där och drog med Jenny in dit (jag har tidigare handlat i deras butik i Edinburgh och vet att dom har mycket hög kvalitet på sina underkläder). Jag köpte ett kort rött nattlinne i helsiden och en neglige som passade till, jag hittade även en snygg behå, Jenny, som behövde en halterneckbehå till en av sina klänningar hon tänkt att ha under denna vistelsen hittade inget som verkade tillräckligt passande. Vi vandrade vidare västerut på gatan och spanade in genom skyltfönstren för att se om det skulle vara lönt att gå in i butiken eller ej, Jenny besökte några skobutiker och hittade även ett par fina skor som hon köpte. Tiden hade runnit iväg fort och jag kände mig lite missmodig då jag inte hittat något ställe med snygga klänningar när vi gick in på ett stort ställe där Topshop, Miss Sixty och Miss Evans låg, det var flera plan uppåt och även två källarplan. Efter att ha gått igenom de övre planen och kommit ned till det första källarplanet utan att ha hittat något speciellt köpvärt, började jag att tappa modet och ville bara gå därifrån, men Jenny tyckte att vi skulle ta rulltrappan ner och bara se oss om, så då gjorde vi det. När jag åkte nerför tittade jag ut över den stora lokalen och tänkte herregud så enormt stort och mitt i allt hade man lagt en cafeteria. Jenny försvann bort mot skorean som låg precis framför rulltrapporna och jag gick till ett ställ med färgglada kläder som visade sig vara ”Vintage” och det var svårt att avgöra om de verkligen var begagnade eller nytillverkade men de såg exklusiva och snygga ut och kostade sextio pund styck! Jag fortsatte bort till ett ställ med reaskylt och tittade lite ointresserat på de plagg som hängde där men tyckte inte att det fanns något som var tillräckligt snyggt att slänga ens tio pund på. Nästa klänningsställ var däremot mer intressant och till och med en klänning som var i rätt storlek, jag tog klänningen över armen och gick vidare till nästa ställ och nu började jag se att det fanns ett enormt utbud av snygga festklänningar i alla möjliga stilar, med andra ord ett riktigt Mecca för en klänningsgalen transa som Rebecca. Jenny hade upptäckt samma sak som jag och vi började beta av utbudet systematiskt för att inte missa ett enda plagg. Vi hade inte kommit så långt från rulltrapporna och vintageavdelningen när Jenny diskret knuffade mig i sidan och påkallade min uppmärksamhet mot en propert klädd kille i trettio-fyrtioårsåldern som tittade på damplagg vid ett ställ i vintageavdelningen, jag förstod vad Jenny ville att jag skulle se, han hade nämligen ett speciellt sett att granska plaggen på och jag kände igen mig själv. Jenny log och sade till mig ”där är alldeles säkert en kollega till oss” och jag svarade ”it takes one to know one”. Skulle man gå fram till honom eller tänkte jag, vi tittade på varandra och log, nej det var nog inte en bra idé, man vet aldrig hur han skulle reagera, så vi fortsatte med vår shopping i paradiset. Vi var kvar rätt länge och när vi kom upp till gatuplan hade jag köpt två klänningar som jag hade valt ut av mer än tio möjliga snygga klänningar jag hittat. Jenny hade köpt sig ett par klänningar hon med, samt ett par snygga skor. Vi kände oss lite hungriga och gick in på en lunchrestaurang som låg intill Oxford street, där togs man snabbt omhand och blev lotsad till ett nyss ledigt bord, det var ett litet ställe och man var väldigt mån om att hålla genomströmningen av folk uppe. Vi beställde varsin varm baugette och jag såg att den unga söta servitrisen log när jag räckte över menyn till henne, just det – naglarna, jag hade totalt glömt bort att försöka låta bli att ha mina fingrar utsträckta, men jag brydde mig faktiskt inte så där väldigt mycket om det. Vi var klara och ute ur stället på kort tid och på trottoaren som började fyllas med folk på den sena Fredagseftermidagen bestämde vi att vi skulle raska på till några av de lite mer flottare butikerna nu innan klockan blev för mycket. På vägen dit gick vi in på Marks&Spencer för att köpa stayupstrumpor, men vi hittade inga snygga så vi fortsatte till John Lewis som låg en liten bit därifrån och där inne hittade vi vad vi sökte efter och utöver det lade vi lite tid på deras underklädesavdelning men handlade inget(jag såg visserligen ett par jättesnygga långa nattlinnen, men tyckte att jag redan hade spräckt nattlinnebudgeten för dagen), så vi fortsatte ut mot de finare butikerna. Vi spanade i några skyltfönster bland de ”fina” butikerna och gick till slut in på en som hade några väldigt snygga klänningar. Det var intressant att jämföra design, material och kvalitet mot de plagg som jag själv brukar köpa, här handlade det om klänningar som i ordinarie pris började på över etthundra pund, vi hittade inget som vi tyckte var köpvärt så vi gick vidare. På andra sidan gatan lår en Kookaibutik och dom annonserade att allt var nedsatt till halva priset på grund av att butiken var såld till annan ägare. Jenny letade efter en boleroaktig sak och hittade en snygg som liknade en färgglad sjal med fransar, den var väldigt snygg och hade kostat femtio pund, jag tyckte att halva priset lät rätt dyrt men när vi gick till kassan visade det sig att plagget var felmärkt så dom drog av ytterliggare femtio procent på priset! Vi tittade på klockan och förstod på trängseln utanför att det nu var dags att tänka på hemgång, vi skulle dock fortsätta en bit österut för att komma till närmaste tunnelbanenedgång och på vägen låg en butik som heter River Island, det var där jag och Jenny hade haft en ”nära döden shopping upplevelse” då vi båda blivit förälskade i samma klänning. Vi lät oss svepas med av människoströmmen på trottoaren tills vi hamnade framför rätt butik. Där inne betade vi av reaställen i vanlig ordning och jag hittade snart ett snyggt rött klänningsfodral som jag inte kunde motstå (bara femton pund), så jag tog den och gick för att leta upp Jenny som hade hamnat bland kjolarna. Jag visade mitt fynd och sade att jag var nöjd med detta och tänkte gå till kassan. Borta vid kassan var det lång kö och jag stod säkert en kvart innan det blev min tur, jag betalade och kollade med Jenny om hon var klar (jag började känna mig shoppingtrött, men vågade knappt erkänna det för mig själv), Jenny däremot hade kommit upp i varv och hade inte ens kommit till klänningarna ännu, så jag gick och satte mig på en av flera stolar som av någon förutseende person var placerade precis där man passerade efter att ha betalat i kassan. När jag sjunkit ner på första bästa stol fick jag igenkännande blickar från de andra som satt bredvid mig, herregud tänkte jag – inte kan väl det vara så uppenbart att jag är en transa, jag hade shoppingkassar i båda händerna och sedan tidigare hade stuckit ner mina fingrar diskret i påsarna för att dölja mina lösnaglar. Nej vid närmare kontroll såg jag att det inte syntes något av mina fingerspetsar, blickarna jag fick var av rent medlidande – här satt ett gäng trötta och urtråkade killar som blivit ivägdragna på tjejernas shoppingrunda under rean och väntade nu på att dom skulle bli klara så att man äntligen kunde komma hem till tv:n eller något mera roligt än att bara gå ibland en massa tjejkläder. Jag nickade tillbaka och skakade på huvudet och avslutade med en nick mot kön till kassan som för att beskriva orsaken till att man inte låg i soffan med en öl på magen framför tv:n en Fredag som denna och jag fick en massa medlidande miner som svar. Det tog en bra stund innan Jenny kom och ställde sig i kassakön och jag kände mig lite dåsig, jag började känna mig som nere i tunnelbanan, ögonen verkade så tunga och…. ”Hallå hallåå” hördes en röst ovanför mig, jag ryckte till och plirade mot rösten, ansiktet såg bekant ut, ”hejsan sömntuta” sa Jenny, du passar visst på att vila dig lite, ojdå tänkte jag och frågade ”sov jag”?, Nejdå ljög Jenny – ”du pausade bara”. Jag reste mig upp och följde efter henne ut och gick mot tunnelbanestationen, vi kom överens att skippa restaurangbesöket denna kväll då klockan hade blivit så pass sent att vi inte skulle hinna med att gå igenom det vi hade köpt innan vi skulle vara tvungna att ge oss iväg till Stunners. Nere i tunnelbanegångarna tuffade jag på före Jenny för en gångs skull, vi skulle ta den gröna ”District line” och då fick vi se till att försöka komma till det spår där tågen gick mot öster, vi irrade runt lite men kom rätt till slut. När vi stod och väntade så såg jag att det fanns en skylt under en öppning i den kaklade väggen på andra sidan av spåret, jag läste texten och fick reda på att man här nere rätt långt under marknivån hade hittat en del av den mur som byggt upp till skydd mot Romarna. Tunnelbanan bort till Aldgate gick utan problem men det var mycket folk och på sista tåget så frågade Jenny om jag inte skulle kunna ha en mössa med roterande julgran och inbyggd belysning så hon lättare skulle hitta mig i trängseln, jag svarade att det fick räcka med mina lösnaglar vad gäller att dra blickarna till mig.
Precis innan hotellet låg en Burgerking restaurang där vi handlade varsin meny och tog med oss upp till rummet. Efter att ha ätit klart på några minuter (en mycket bra egenskap med snabbmat) började vi provningsracet. Det visade sig att allt rött jag köpt var fel i storlek, Det röda nattlinnet var för litet för att vara bekvämt och morgonrocken var stor som ett tält, det röda fodralet från River Island var på tok för litet, tur att det fanns tid på Lördagen för att åka in och byta plaggen. Jenny hade en boleroliknade kofta som hon ville byta, annars var hon nöjd med allt hon köpt. Jag provade mina svarta klänningar från Topshop och gillade verkligen passformen och utseendet. Jenny hade lite funderingar runt en klänning hon köpt på River Island och efter att även jag provat, erbjöd hon mig att köpa den vilket jag inte kunde motstå. En titt på klockan gjorde oss återigen uppmärksammade på att vi behövde sätta fart med att göra oss iordning inför kvällen, vi skulle inte behöva vara framme speciellt tidigt (innan elva på kvällen trodde vi inte att det skulle vara så mycket folk där), men vi skulle åka med två olika tunnelbanelinjer för att komma till gångavstånd från Stunner´s och vi skulle även gå mellan två stationer där Jenny var osäker på lokaliteterna, så vi behövde vara klara vid elvatiden och klockan var redan nio.

Rebecca limmar på en nagel.

Vi upprepade samma rutin som tidigare kvällar med växelvis duschning och sminkning, vad gällde klädseln så skulle Jenny ha på sig sin ormskinnsmönstrade klänning och de matchande skorna hon fyndat tidigare denna dag, själv valde jag en av klänningarna från Topshop, en blank svart slimmad sak med lite genombruten spets vid livet, ovanpå denna tog jag en kort paljettbolero och på fötterna mina satinpumps. När vi kommit så pass långt med förberedelserna att vi satt och valde ut örhängen, hals och armband, såg vi att vi hade tid för lite fotograferande. Vi turades om att stå framför kameran och såg till att dokumentera kvällens kreationer ordentligt, när vi var nöjda tog vi på oss ytterkläderna och begav oss ut i Londons kvällsvimmel.

Vi åkte denna gång söderut och passerade förbi The tower of London samt under Themsen förbi The Tower bridge och kom till en station där vi skulle förflytta oss till ett annat nyare linjesystem som kallas ”Dockland light railroad”, vi var inte stressade på något sätt (mer än att jag var jättenyfiken på hur det skulle vara på Stunner´s), men vi lyckades gå fel när vi gick upp från stationen och fick vända tillbaka.

Efter tio minuter kom det ett tåg in på stationen och Jenny sa att det bara var att kliva ombord, det fanns bara en linje som trafikerade detta spåret och därför behövde vi inte oroa oss för vilket tåg vi än valde att gå ombord på. Det var fin utsikt från fönstren i vagnen ut över Londonområdet som vi for igenom, spåret var rätt högt placerat och snart kom vi till vår avstigningsstation. Vi gick av vagnen och tog oss via trapporna ner till gatunivå, där letade Jenny upp en informationskarta och orienterade oss. Det var bara cirka fem minuters promenad och vi gick bort i den riktningen som vi trodde var den rätta, efter ett par hundra meter stannade Jenny och tittade upp när ett nytt tåg susade förbi ovanför oss strax intill den väg vi gick på, hon sade att detta var fel, vi skulle inte följa spåren tillbaka utan gå bort från dem så vi travade tillbaka till stationen och letade upp en annan karta som visade området runtomkring lite mer detaljerat. Nästa försök gick bättre, vi gick nerför trapporna till gatan och svängde till höger och följde en väg som gick igenom en kort tunnel, vi svängde därefter åt vänster och gick några hundra meter tills vi korsade över gatan åt höger och mot ett industriliknande kvarter in genom en stor öppning mot en innergård där man absolut inte skulle kunna tro att det fanns något nöjesställe. Inne i gården stod det några män som nickade mot oss och öppnade en dörr för oss.

Vi kom in i en liten korridor och direkt till höger gick Jenny in genom en dörr (det fanns inget som på utsidan avslöjade att det låg en klubb därinne), och vi hamnade inne på Stunner´s nightclub där en söt tjej med mussepigg öron hälsade oss välkomna och ville ha femton pund i inträde, vi försökte förhandla ner priset men hon gav sig inte så vi betalade och gick till garderoben och hängde av oss ytterkläderna. Jag satte mig ner och tog av mig stövlarna och tog på mig pumpsen samtidigt som jag bedömde omgivningen och försökte känna vilken sorts stämning det fanns i det här stället. Det var rätt mörkt i entrerummet, där fanns en disk på ena långsidan där man tog emot nyanlända gäster och erhöll betalningen, bredvid den låg en längre garderobsdisk och mittemot satt jag nu på en stol och försökte så kvinnligt som möjligt att ta på mig mina pumps. Det var varmt och gott där jag satt, mest tack vare en värmefläkt som var placerad precis bredvid mig för att hålla temperaturen uppe när man öppnade ytterdörren, till vänster om mig var en stor lokal där baren och dansgolvet fanns, därinne var även en soffgrupp och fåtöljer samt en scen med filmduk ovanför.

Precis när vi var klara med skorna, lagt ner stövlarna i min stora väska och fått hängt in den i garderoben så kom en stiligt klädd person ut till oss och presenterade sig som Janice, hon visade sig vara en av den som driver Stunner´s, hon var snyggt klädd i en femtiotals dräkt som var svagt brun med små diskreta rosa prickar på, kjolen gick ner till knäna och var lite avsmalnande utan att vara snäv och under jackan såg man att hon hade en matchande prickig behå, som pricken över i:et hade hon en svart peruk som förstärkte hennes tidstema perfekt och färgen på hennes smink var även i samma linje. Hon frågade om vi hade varit där förut och erbjöd oss att få en guidad rundtur vilket vi gärna ville få.

Hon visade oss genom danslokalen in genom en korridor där det fanns anslutande rum som hade olika teman, det första rummet som låg till vänster och vägg i vägg med dansgolvet kallades ”lekrummet” och hade flera soffor och fåtöljer fulle med kuddar och även en alkov med en dubbelsäng, rummet hade softad belysning och Janice förklarade att här inne kunde man gå om man ville ha lite intimare umgänge med någon, ”Stunner´s är en privat klubb och här förekommer närkontakt mellan människor, men bara i de rum som är avsedda för det, och” fortsatte hon ”eftersom ni är ett par så vackra tjejer måste ni förstå att ni kommer att få mycket uppmärksamhet, inte minst från våra manliga gäster och då ska ni veta att på det här stället dömer vi inget på grund av ursprung, läggning eller utseende – men ett nej är alltid ett nej och skall alltid respekteras, upplever ni att någon inte accepterar att ni avvisar dem så tar ni bara kontakt med någon i personalen. Vi kommer då att tala personen ifråga till rätta och ge honom en varning, får samme person en varning till kommer vi att förbjuda honom eller henne tillträde till våra lokaler för all framtid”. ”Så, är ni redo att fortsätta till nästa rum” frågade hon och vi nickade, vi gick några meter till ett litet rum på höger sida av korridoren med ett draperi för dörröppningen och ett kors och en bänk, båda var försedda med läderremmar- ”härinne skall vi göra om så att det kommer att se ut som ett undersökningsrum för dem som vill leka doktor” sade Janice medan hon höll upp draperiet så att vi kunde se in i rummet. Vi gick därefter tvärs över korridoren till ett rum med en soffa mittemot fotändan på en stabil dubbelsäng som var utrustad med remmar och diverse attiraljer, ”detta är ett lite mindre lekrum” och hon gick några steg fram till en öppning som ledde in till ett totalt svart rum. Vi tittade in men kunde inte urskilja någonting i mörkret, Janice berättade att det kallades mörkrummet och den som träder in där lämnar ut kontrollen över sin kropp till den eller dem som befinner där inne, jag ryste till och tänkte med blandad förtjusning och förfäran på vad som man skulle kunna bli utsatt för där inne. Eftersom jag och Jenny inte hade några frågor eller kommentarer bad vår förtjusande väninna oss att gå ut från rummet och fortsätta till höger mot lokalen som låg i slutet av korridoren.

När vi kom dit hade vi hamnat i vad Janice kallade mingelrummet och det var toaletten, ett stort rum målat i en varm terrakottafärg, med speglar utmed väggarna och en disk under som löpte utmed väggarna förutom på den långväggen där toalettbåsen var. Nu träffade vi även Janices väninna som också hade en tjusig vintagekreation på sig, en lång vid kjol och en båtringad tröja, hon såg för övrigt ut som Sara Jessica Parker, mycket söt. Dom berättade vidare att detta var det bästa stället att samtala på och därför den naturliga träffpunkten, härinne hade de vid ett tillfälle placerat en ett liveband som spelade hela kvällen. Jag passade på att fråga om jag kunde ta ett par bilder och fick tillåtelse till det (normalt så är det fotoförbud på Stunners), men när jag skulle börja ta bilder lade batterierna av i kameran, jag provade mina reservbatterier men det fanns inte tillräckligt med kraft kvar i dom, då erbjöd Janice sig att skaffa ett par nya och kom tillbaka efter en stund med ett par Gulblå som var från IKEA! Bilderna blev tagna och vi tackade för hjälpen och det fina välkomnandet, Janice och väninnan lämnade oss och vi fick en stund för oss själva och passade på att bättra på makeupen. Vi tog oss därefter till baren och beställde oss varsin Bacardi ice och gick omkring lite, det anlände folk hela tiden men någon trängsel var det inte jag gick omkring och tittade försiktigt in i de olika rummen för att se vad som hände därinne, men det var folktomt. Jag hamnade inne på toaletten och samtalade med en transa som höll på att göra sig iordning, en kille i trettioårsåldern som kom ut ifrån ett av toalettbåsen och gick till ett tvättställ mittemot och jag såg att han spanade in oss medan han tvättade av sina händer. Han gick till oss och samtidigt som min väninna tog  upp en cigarett erbjöd han henne eld, han såg mig djupt i ögonen medan han höll ut sin tändare mot hennes cigarett.

Han samtalade lite med oss och var tydligt intresserad av Rebecca (eller bara av ett nytt ansikte), vi blev kvar ett tag tills jag märkte av att min kropp behövde utnyttja lokalen faciliteter, så jag ursäktade mig och gick till ett av båsen bredvid oss (jag gick förstås så långt bort som möjligt då dörrarna var av den gamla typen som hade en bred öppning nederst och jag tycker inte att man känner sig privat när man vet att folk kan iaktta vad ens fötter och vader har för sig – inte alls kvinnligt). Inne i båset fanns det en spegel och jag passade på att ordna till makeup och hår så att jag skulle se så bra ut som möjligt i min nye beundrares ögon, men döm om min förvåning när jag kommer ut och ingen av mitt sällskap stod kvar!

Jag gick ut i korridoren och trängde mig förbi i vimlet ut till dansgolvet och hittade Jenny sittandes i soffan konverserandes med en ung mörk snygg man, hon vinkade att det fanns plats bredvid henne och jag tecknade tillbaka att jag ville gå till baren först. Framme vid baren beställde jag ytterliggare en Bacardi alkoläsk och gick till soffan, men då fanns det ingen plats kvar så sak satte mig i fåtöljen bredvid Jenny, tyvärr så satt jag alldeles lågt i den, jag flyttade mig upp på armstödet och kom nästan inom hörhåll från Jenny på det viset. Strax efter frågar en man i fyrtioårsåldern om det är ok för honom att slå sig ned i soffan, vilket jag tillät och kort därefter börjar han att intresserat fråga ut mig om vem jag är, var jag kommer ifrån och liknande, jag svarar på hans frågor och blir erbjuden en drink. Jag bad honom om ett glas vitt vin (tanken var att hålla mig borta från att bli berusad, samt att ta vara på mina tidigare erfarenheter rörande hur jag skall förhålla mig på ett så kvinnligt sätt som möjligt gentemot män i den här situationen). Harry som han sa att han hette, kom efter en liten stund tillbaka från baren med ett uppfriskande glas vin som jag tackade för, han försökte konversera med mig så gott det gick bland musiken och övrigt sorl i lokalen. Jag berättade lite om vart jag kom ifrån och vad jag hade hittat på hittills under min Londonvistelse. Han var, likt de andra Engelska män jag hittills träffat, artig och chevalerisk och jag märkte att han verkligen var intresserad av mig, jag tyckte inte att han såg speciellt snygg eller attraktiv ut, men då han uppenbarligen var intresserad av mig (till skillnad från de övriga män som uppenbarligen inte visste bättre) ansåg jag att jag gott kunde ha honom som sällskap ett tag till. När en av dem som placerat sig i soffan mellan Jenny och där jag satt på armstödet vid fåtöljen bredvid, skulle bege sig ut var jag tvungen att antingen resa på mig eller svänga in mina ben mot Harry, då for en tanke genom huvudet, ”passa nu på att utnyttja situationen Rebecca” och jag vred på mig så att jag svängde in mina mörka spiror mellan Harrys ben, han satt lite bredbent och framåtlutad, och blev överraskad när det kom farandes ett par alldeles utomordentligt läckra nylonklädda transben, men verkade inte ledsen för det. Jag, som bestämt mig för att utnyttja tillfället maximalt, lutade mig framåt så att min urringning hamnade intill hans ansikte samtidigt som jag varsamt sträckte ut min hand precis förbi hans ansikte och tog stöd av det andra armstödet. Harry, som nu var fångad mellan mig och personen som, tack vare min manöver, blev tvungen att ta ett rejält kliv över Harrys ben, kunde inte göra så mycket mer än att sitta stilla och inandas min parfym på några centimeters håll (och jag sände en tacksam tanke till det faktum att jag hade kommit ihåg att ta med mig min favoritparfym). Hela denna händelse varade bara några sekunder, jag rätade upp mig och ursäktade mig, Harry såg lite tagen ut och var rätt tyst, så jag misstänkte att min åtgärd hade haft någon effekt i alla fall, återstod bara att se vilken effekt det skulle bli. En stund senare hade jag druckit upp mitt vin och blev erbjuden ett glas till, men jag tackade nej och meddelade att jag behövde gå och pudra näsan, jag ursäktade mig och reste på mig och gick in i korridoren där det var svårt att ta sig fram på grund av alla människor. Nu insåg jag att tiden hade runnit iväg mer än jag själv lagt märke till, en titt på mobilklockan gav mig upplysning om att det var efter två, alltså mycket kvar av kvällen. Jag passade på att titta in i lekrummet, där ett par var igång med något som en hel del andra i rummet var intresserade av att iakttaga, jag gick vidare och tittade in i rummet med sängen, det stod en hel del folk i dörröppningen så jag gick vidare mot toaletten. Inne på toaletten fixade jag makeupen, lade på lite mer lipliner och läppstift, jag konverserade med en transa som också gjorde samma sak, då en äldre herre som verkligen såg väderbiten ut, kallade på henne och frågade vem jag var, vi satte oss båda bredvid denne säkert sextioårige man som de flesta verkade känna (alla tjejer som kom in till toaletten hejade på honom), han presenterade sig som Charlie och frågade lite om mig, jag berättade kortfattat om vem jag var och vart jag kom ifrån, han berättade lite om sig själv och jag blev sittandes hos honom ett bra tag innan jag om ihåg varför jag gått in på toaletten. Jag ursäktade mig och smet in på första lediga bås, efter avklarat ärende kände jag att jag ville dansa, så jag gick ut och tvättade av händerna och tittade efter någon av de människor jag träffat på under kvällen som kanske skulle vilja dansa med mig, men det var bara Charlie kvar, så jag gick ut i korridoren och trängde mig bort till danslokalen, därinne tittade jag efter Jenny och Harry, men hittade ingen av dem, till och med Jennys snygga sällskap var borta.

Jag tittade ut mot dansgolvet där ett litet gäng transor stod och dansade med varandra och jag gick bort och gjorde dem sällskap, jag blev kvar på golvet ett bra tag, efteråt kände jag mig törstig och gick till baren och bad om en Bacardiläsk till, jag passade även på att fotografera de två som stod bakom baren den kvällen. Nu gick jag omkring och smuttade på min drink men hittade ingen att umgås med, det var mycket folk, men det kändes inte på något sätt trångt att röra sig i lokalerna, en stund senare hamnade jag vid toaletten igen och där träffade jag samma transa som jag mött när jag talade med Charlie, vi samtalade lite och skojade, vårt skratt drog tydligtvis intresse till oss då vi efter en stund hade rätt många personer omkring oss. Speciellt charmades jag av en kort mörkhårig kille som berättade att han var Jockey till yrket och kom från Irland, vi stod och pratade ett tag innan han ursäktade sig och gick till ett av toalettbåsen.

Jag tänkte först vänta på honom men det var rätt mycket folk där jag stod, så jag flyttade mig ut i korridoren och hamnade vid rummet där det var en dubbelsäng och hamnade rakt i Harrys famn ”Hej Rebecca, jag har saknat dig” sade han och gav mig en kram, han hade blivit mer vågad sedan vi talades vid innan i soffan och ledde mig djupare in i rummet, ”tycker du att det är intressant här” undrade han och jag svarade ja, samtidigt lade jag märke till att det minsann var full fart i dubbelsängen  där ett par höll på med någon slags avancerad lek. Jag blev lite överraskad av synen och precis då passade Harry på att dra in mig genom öppningen till mörkrummet. Därinne hörde jag han säga någonting men förstod inte vad det var, jag hade ingen som helst lust att ha någon närmare kroppskontakt med honom och vred mig loss och gick in till ljuset igen. Jag fortsatte ut mot baren och dansgolvet och träffade Jenny där hon stod och talade med några tjejer, hon undrade om jag kände mig mogen att tänka på hemfärden, klockan var nästan fyra och vi hade en fullspäckad Lördag framför oss, jag nickade och samtidigt såg jag min charmige Irländska Jockey vid andra väggen sittandes för sig själv och såg lite moloken ut, jag gick bort till honom för att säga adjö och frågade även varför han verkade så nedstämd. Det visade sig att hans självsäkerhet hade ramlat av och han berättade lite sorgset att han trots sin självsäkra fasad hade komplex över sin längd och ansåg sig inte ha en chans hos någon av de transor han åtrådde så mycket, jag försökte trösta och upplyste honom att jag tyckte han hade varit den trevligaste killen jag mött denna kvällen och gav honom en avskedskyss. Vi gick till garderoben och hämtade ut våra ytterkläder och min extraväska innan vi steg ut ur klubben vinkade jag till honom och han såg faktiskt gladare ut. Vi hade tur och hittade en taxi precis utanför och förhandlade om priset, femton pund verkade vara en rimlig summa. Taxichauffören körde oss hemåt och på en otroligt kort tid var vi utanför vårt hotell, efter att vi betalat och gått ut sa Jenny att vi säkert hade kunnat pruta ännu mer då det bara tog honom tio minuter att köra hit. Vi ringde på dörrklockan och nattportieren kom och öppnade, han kände säker igen oss då vi fick rumsnyckeln utan problem. Efter att ha tagit hissen upp till rummet och fått sparkat av sig skorna kändes det skönt att sätta sig ned på sängen och summera denna fantastiska kväll, vi skyndade oss med toalettbestyren och jag kunde strax därefter krypa ned under täcket och lika snabbt som man släcker en lampa sov jag djupt.

Jag vaknade på Lördagsförmiddagen och kände mig lite morgontrött men nöjd efter gårdagens upplevelser, jag sträckte ut mig under täcket och tittade över mot Jenny som också hade vaknat. Vi var båda medvetna om att det inte fanns så mycket tid över till att morgna sig då vi denna dag hade ett fullspikat program. Det första vi skulle behöva göra efter frukosten var att åka och byta de plagg som inte passade, sedan skulle vi tillbaka och göra oss i ordning för att åka till Pandora´s, därefter skulle vi tillbaka till hotellet för ytterliggare ett ombyte och sedan iväg med taxi till en restaurang där vi hade stämt träff med några klockan halv åtta. Där jag nu låg i sängen och svävade på små rosa moln verkade allt vi skulle behöva hinna med innan kvällen så avlägset och tiden mer än väl tilltagen, Jenny som verkade ha en mer realistisk syn på tillvaron gick upp och tog en dusch vilket gav mig en kvart mer i sängen tillsammans med mina ljuvliga rosa moln. Jenny kom ut ur det ångande badrummet och jag kände det otrevliga stinget av verkligheten som manade mig att sätta fart, jag satte ner mina fötter på den mjuka heltäckningsmattan och uppmanade mina ben att ta mig till badrummet, lyckligtvis var dom på gott humör trots att dom fått bära omkring mig i ett par högklackade skor föregående kväll. Inne i badrummet tog jag en skön varm dusch, efteråt kände jag mig lite piggare och klädde på mig för att gå ned och äta frukosten. Efter den stärkande frukosten hämtade vi våra ytterkläder och de plagg vi skulle byta och gick iväg för att än en gång besöka Oxford street.

Första stället vi tittade in på var La Senza och där gick det fort att byta mina plagg, nästa ställe låg en bit österut på gatan och där hade Jenny köpt en bolero som hon ville byta till en annan storlek, sedan var det dags att ta sig ytterliggare en bit längre up på shoppingstråket mot River Island, där jag behövde en större storlek på det röda fodral jag fyndat dagen innan. Det var inte så mycket folk ute som jag befarat och ändå var klockan över ett, och det gjorde att vi slapp stå i kö så mycket vid kassorna. Inne på River island butiken lyckades jag hitta en klänning i rätt storlek och komma igenom kassakön på kort tid, nu var vi klara med våra byten, så vad skulle vi göra nu frågade vi oss, Jenny såg på klockan och sade att hon skulle behöva ha tag i några stayupstrumpor och att hon ville gå in på John Lewis, som låg en liten bit framför oss, för att se vad dom hade. Vi promenerade vidare i det småkyliga Januarivädret och in i det stora varuhuset, det visade sig att strumpavdelningen var lite svårfunnet, så vi fick irra runt på flera olika våningar innan vi hamnade på gatuplan och längst bort från huvudingången där deras utbud av strumpor fanns. Det var välsorterat och inte alls dyrt, en del riktigt snygga saker fanns förstås på rea men det var enbart små storlekar. Jag hittade annars några snygga svarta som jag tog en hög av och Jenny kom efter en stund med sitt byte och frågade om jag ville se på något annat innan vi åkte hem, jag tyckte faktiskt att det kunde räcka nu och ville gärna åka tillbaka till hotellet.

Vi återvände och passade på att köpa varsin sandwich och Smoothie att stilla vår hunger med. På vårt hotellrum gjorde vi oss växelvis iordning och medan Jenny var i duschen provade jag de plagg jag bytt, och alla passade utmärkt. Efter att även jag duschat klädde vi på oss, vi skulle åka iväg som killar och hem som tjejer, så det gällde att välja så att man slapp att ta med sig så mycket. Jag valde att ha på mig ett par svarta byxor som jag köpt till Rebecca, men som jag även kan använda som kille, jag tog på mig min vanliga herrskjorta och lade ner en röd stortröja och ett par svarta moccastövlar att ha på mig på hemfärden. Vi valde även ut och hängde iordning det vi skulle ha på oss till kvällen, man visste ju inte hur pass stressad man skulle vara när vi återvände efter Pandoras makeover. Utöver min svarta klänning valde jag självklart ut ett extrabyte till kvällen, nämligen den sammetsklänning som var det första plagget jag köpte på denna resan, jag tog även fram accessoarer som skulle passa båda bytena.

Vi hade kontrollerat busstidtabellen när vi gick till tunnelbanestationen innan, så det var bara att vänta på rät buss vid hållplatsen strax utanför hotellet. Efter några minuter kom den, vi klev på och satte oss ned, jag började strax efter att känna mig dåsig och halvsov de tjugo minuter det tog innan Jenny väckte mig, ”nu skall vi alldeles strax gå av, jag har precis dragit i snöret” jag sträckte på mig och tittade ut genom fönstret för att se om jag kunde känna igen något från förra gången vi var här. Vi gick av bussen ut i den småkyliga Lördagseftermiddagen, jag kände mig frusen, mest för att jag hade dåsat till i bussen på hitvägen och inte riktigt vaknat till liv ännu, klockan var kvart i tre och vi var lagom tidigt ute, det skulle ta oss cirka fem minuter att gå till Pandoras. Vi vandrade inåt i radhusbebyggelsen, det säg ut precis som på de tv program man sett från England med ihopkrymta radhus på långa led utmed gatorna, vid ett tillfälle såg jag några nybyggda friliggande hus som påminde om vanliga Europeisk bebyggelse, men den Engelska stilen dominerade. Väl framme hos Pandoras hus ringde vi på och det var Mark som öppnade och hälsade oss välkomna, vi klev in, tog av oss skorna och blev visade upp till deras makeuprum, där vi hade varit förra gången. Pandoras hus var av den traditionella typen med en trappa på vänster sida av det tre våningar höga radhuset. Höst upp var det deras privata våning, på mellanplan var det makeupstudio och på bottenplan ett stort vardagsrum och ett badrum med jaccusi. I alla rum och även på trapporna var det heltäckningsmatta och rätt så smakfullt inrett. Inne i makeuprummet var där en annan transa som var sminkad som en dragqueen, vi växlade några ord innan Mark kom och hämtade henne, jag och Jenny diskuterade om vem som det var lämpligast att få första passet och vi kom fram till att Jenny skulle börja, då hon hade bokat både en sminkning och skulle få prova lite olika stylingar på peruker. Så jag satte mig ner på divanen och bläddrade bland några tidningar. Vi skulle även få sällskap av Jenny Jackson som hade bokat tid precis efter oss och skulle göra oss sällskap resten av kvällen. Efter en stund kom Mark in med en kund till, en kille i trettioårsåldern som skulle få en sminkning av Pandora och även skulle till Transmission senare på kvällen, vi konverserade lite och sedan kom både Mark och Pandora in och började med förvandlingarna. Det är väldigt intressant att följa dessa proffs i arbete med att förvandla en karl till toppensnäcka, Pandora, som är väldigt känd inom transvärlden och har hållit på länge med sminkning och hårstyling, har skapat en look som ällmänt kallas för ”Pandoralooken”, varje makeoverstudio har ju mer eller mindre sin egen karaktäristik på sminkningen, men Pandora tror jag är den som har kommit längst vad gäller att få en sminkning som dämpar de maskulina dragen och som ger bäraren ett signifikativt utseende (det är också en nackdel att folk kan se var man har varit och fått sin makeup lagd). Den som beställer bara en makeup och inte en makeuplektion (som kostar cirka sex gånger mer än den vanliga makeupens femtio Pund) får sitta med ryggen mot sminkspegeln och kan därför aldrig se hur dom jobbar med de olika delarna av makeupen, jag passade på att ta några bilder när Jenny och vår vän var färdigsminkade. Mark började med hjälp av Pandora att fästa fast hårextensions på en peruk som Jenny skulle ha, det märktes att Pandora hade rutin på den här typen av arbete. Jag passade nu på att gå ner till badrummet en trappa ned och bytte om till Rebeccas kläder och när jag sedan återvände så hade Jenny fått på sig en otroligt snygg frisyr. När jag satt och kände mig lite obekväm med Rebeccas kläder men såg ut som kille, hör jag en bekant röst tjoa till ute i hallen, det var Caroline Green som hade kommit till oss, hon hade vi träffat senast vi var i London och hon visste om att vi skulle vara hos Pandoras idag, men hon hade meddelat att hon troligtvis inte skulle hinna komma till oss. Hon överraskade mig genom att känna igen mig direkt och jag var väldigt förvånad tills hon berättade att jag blev igenkänd på rösten, ”det finns bara en som kan snattra så intensivt som Rebecca”, jag visste inte om jag skulle ta det som en komplimang eller, men Caroline skattade och då förstod jag att hon bara drev med mig (men jag vet att jag oftast pratar för mycket när jag är Rebecca). Caroline fick agera ciceron för den tjejen som Pandora hade sminkat då hon inte hade kontanter att betala för, så dom två åkte iväg för att leta upp en sedelautomat.

Nu var Mark äntligen färdig med Jenny och jag fick ta plats på stolen, det var härligt att bli sminkad av Mark, han hade ett väldigt lätt handlag och jag kunde knappt känna när han satte på mig lösögonfransarna. Jag försökte se vad han använde för produkter, sedan tidigare visste jag att det i huvudsak var från Kryolan, men då jag satt med ryggen mot spegeln och sminkbordet var det omöjlig att se något. Nu anlände vår vän Jenny Jackson, något försenad och vi hälsade på varandra, Pandora satte igång direkt med henne och Caroline dök också upp tillsammans med vår tidigare kontantlösa väninna. Efter att ha ordnat betalningen med Pandora så kramade hon oss alla och sade hejdå. Jenny och Caroline satt på soffan och passade på att samtala med varandra, jag sade ingenting på grund av att jag hade fått talförbud under tiden som Mark gjorde iordning mig. När han var klar frågade han vilken peruk jag ville ha på mig och jag tog fram min vanliga Rebeccaperuk och den helt nya jag köpte av Perukmakaren i Göteborg i November. Jag bad om hans och de andras åsikt och alla tyckte att jag skulle pröva den nya. Mark tog peruken och försvann ut ur rummet, ett litet tag senare kom han tillbaka efter att ha stylat den och satte på den på mitt huvud bara för att ta av den igen och ge den en omgång med både borste och sprayflaska, på med den igen och lite mer borstande och sprayande innan han var nöjd.

Mark lägger sista handen på en för ovanlighetens skull helt tyst RebeccaQuist.

Vi beställde mat och vin och medan vi väntade på förrätten anslöt Caroline Green till vårt glada gäng.Vi uppmärksammade även att det var ett bord till med transor borta där kapporna hängde och som vi vinkade till. Det var i och för sig inget ovanligt med det då restaurangen låg bara fem minuters promenadväg bort till transmission. Förrätten var utsökt, jag hade beställt en tallrik med lufttorkad skinka och en delikat röra till, samt en massa grönsaker. Vi åt och hade det jättetrevligt, faktiskt så trevligt att jag inte kommer ihåg vad jag valde för varmrätt, men god var den i alla fall. När klockan var cirka halv tio tyckte vi att det var lagom att gå bort till Transmission och kallade på hovmästaren för att be om notan.

När vi hade betalat notan och de andra i mitt sällskap var på väg ut hade jag ännu inte kommit så långt att jag fått på mig mina ytterkläder och för att ytterliggare komma på efterkälken passade jag på att växla några ord med de andra transorna som var vid bordet nära kapporna, det visade sig att dom mycket riktigt också skulle till transmission lite senare och jag sade på återseende och gick till kapporna för att ta på mig och försöka hinna ikapp de andra. Jag hittade min halsduk hängandes ensam på kroken men min kappa var på kroken bredvid, konstigt tänkte jag, det måste ha varit någon som rumsterat om bland kläderna, tur att jag tömde fickorna. Jag tog på mig och skyndade mig ut till mina väntande väninnor och så gick vi bort mot det ställe där transmisson var, jag var mer frusen än tidigare men tyckte inte att det hade blivit kallare utomhus, kunde det bero på att man suttit inne i värmen eller?

Jag rättade till halsduken och skulle sedan stoppa ned händerna i kappans fickor, då stelnade jag till, det här var inte min kappa, fickorna var vinklade och hade inga lappar för, sedan förstod jag varför jag känt mig frusen då den här kappan var mera öppen runt halsen än min ursprungliga kappa. Jag hade vid denna insikt stannat upp och vänt mig om för att gå tillbaka när jag började tänka på hur det sett ut bland restaurangens krokar, det hade inte varit någon annan mörk kappa som hade hängt där, det var jag helt säker på eftersom jag tittat bland de andra kläderna innan jag tog på mig denna, så om jag gick tillbaka så skulle jag behöva lämna mitt namn och telefonnummer för att ha en chans att reda ut detta och det var jag inte beredd på att göra. Jag beslöt att inte vända tillbaka till restaurangen, det var inte jag som tagit fel kappa från början och ju mer jag hade denna kappa på mig desto bättre tyckte jag att den varm den satt ju mycket bättre på mig än min gamla och en titt inuti fodret visade att den var av ett bra mycket dyrare märke. Nu fick jag småspringa för att hinna ikapp de andra och Jenny Jackson som gick sist såg mig, stannade tills jag hann ikapp henne och undrade varför jag hade kommit på efterkälken varvid jag berättade om mitt kappdilemma, hon tyckte att jag gjorde rätt då det troligtvis var en annan transa som tagit min kapa och då var sannolikheten stor att hon aldrig heller skulle gå tillbaka till restaurangen för att försöka få tillbaka sin ursprungliga kappa.

När vi kom fram till Transmission var det fullt med folk på gatuplanet, vi gick ner till källaren och hängde av oss ytterkläderna samt tog på oss våra pumps istället för stövlarna. Vi ilade uppför trappan och försökte förgäves att komma fram till baren men gav upp och tog oss via trapporna upp till det övre planet där dansgolvet var och även en lite mindre bar som det dessbättre inte var så mycket folk framför. Jag blev bjuden på en drink av Jenny och vi ställde oss vid ett hörn av lokalen där det inte musiken var så störande, jag såg ut över dansgolvet och försökte känna igen någon, vi hade ju sedan i Onsdags träffat en hel del folk som nämnt att dom skulle hit ikväll. Efter att jag druckit ur gick jag en runda och borta vid trapporna träffade jag vår vän från Pandoras, Caroline och hon stod vid trappan och småpratade hon berättade att man trodde det skulle komma ett par hundra transor denna kvällen (detta beroende på att det var det första större tillfälle i London som fanns efter Jul och Nyårshelgerna), jag passade på att ta några bilder och gick sedan vidare ned till källaren. Nere i källaren tog jag mig till damernas för att se hur läpparna klarat av middagen och till min förvåning fanns det rätt mycket färg kvar på dom, jag tog på lite extra och fixade med frisyren, ”hoppas att vi inte glömmer bort att plåta från olika håll när vi är tillbaka på hotellrummet så att jag kan försöka få fram samma frisyr på peruken till nästa gång jag kommer att använde den” tänkte jag. Jag gick ut och upp till gatuplan där mina vänner hade lyckats på tag i några sittplatser vid ett av fönsterborden, de vinkade till mig att slå mig ner och presenterade mig för de andra som satt där, jag blev bjuden på vin och vi skålade. Samtalsämnet som dryftades var Sparkle, den stora transpriden som skulle var a i Manchester i slutet av Juni, förra året var det premiär för evenemanget och det hade blivit en succé. Jenny hade planer på att åka över (vilket inte jag hade) och man talade om eventuella logimöjligheter. Vi blev sittandes ett bra tag där tills jag tyckte att det var dags för att ta sig upp på dansgolvet, tyvärr var det ingen som ville hänga med så då gick jag själv dit. Det var mycket folk som dansade men ingen jag kände, det går ju lika bra att dansa ändå och så brukar det bli när jag är i London. Ett par låtar senare hade jag tröttnat då man bytte musikstil, så jag gick ner till gatuplan igen och stod och pratade med ett par yngre transor som skulle åka bort till Wayout club och frågade om jag ville dela en taxi med dem, då jag skulle svara så kom en av initiativtagarna till Transmission fram och frågade om vi ville vara med på bild för deras hemsida och det ville vi allihop. Klockan hade nu blivit ungefär ett och jag tyckte det kunde vara dags att tänka på att ta sig till Wayout club och började leta efter Jenny och de andra i vårt sällskap. Jenny Jackson skulle stanna kvar och Caroline likaså, så vi hörde oss för med några andra och fick då erbjudande av en som skulle hem men kunde tänka sig att skjutsa oss vilket vi tacksamt accepterade. Vi gick ner till källaren och jag passade på att gå in på damernas och bytte om till min andra klänning, den som jag hade köpt på Onsdagen, när jag var klar gick jag bort och tog på mig mina ytterkläder, men struntade i att byta skor då vi inte skulle promenera så mycket utomhus. När vi gått ut ur klubben i den kyliga Januarinatten och kommit fram till vår väns fordon såg vi att hon hade en jättestor Chevrolet pickup bil, när hon startade motorn frågade jag vad det var för motor och hon svarade med ett jätteleende att det var en big block v åtta, dessutom var bilen vänsterstyrd, snacka om att sticka ut! Hon tog oss elegant bort till Wayout klubben och vi tackade henne så mycket. Vi gick in och betalade entrén och tog sedan hissen ner, klubben som anses vara den mest kända av de transklubbar som finns i London, ligger ett par våningar ned under gatuplan så det var tacksamt att kunna ta hissen istället för att behöva gå i högklackat nedför alla trapporna. Nere i klubben var det högtryck, vi hade precis missat kvällens uppträdande och begav oss till damrummet för att göra oss om möjligt ännu finare. När vi var klara med sminkandet gick vi ut för att se om vi kunde finna några bekanta ansikten, jag träffade de två tjejerna som erbjöd sig att dela taxi med mig och även några andra ansikten bland andra Charlie från Stunner´s. Jag gick omkring för mig själv ett tag och blev uppvaktad av en rätt så snygg kille vid baren, han bjöd mig på en drink och vi talades vid en stund inan had ursäktade sig och gick iväg till herrarnas. Jag stod kvar en liten stund med kände mig lite trött i benen och gick därför bort till en av de soffor som fanns bakom garderobs och discjockeybåset. Jag satte mig  i soffan bredvid de två tjejerna som var på transmission tidigare på kvällen och pratade lite med dom. Min kavaljer från baren kom efter en stund och gjorde oss sällskap, jag kände att jag började bli lite trött och var inte riktigt motiverad att försöka odla hans intresse och ursäktade mig när jag såg Jenny på andra sidan rummet tillsammans med tjej som jag kände igen som Wayout´s grundare, dom vinkade till mig att komma över och jag ursäktade mig och gick bort. Jenny presenterade mig och vi talades vid en liten stund innan hon ursäktade sig för att fortsätta med sina göromål. Jag frågade Jenny om hon var redo att gå hem och hon nickade jakande tillbaka. Vi ställde oss i kön till garderoben och hamnade bredvid en transa som Jenny tydligtvis pratat med under kvällen, vi blev erbjudna skjuts hem av henne med motivering att vi hade vårt hotell på gångavstånd. Hon gav sig inte så vi accepterade till slut och följde med henne ut ur klubben till en silverfärgad Lexus 400 taxi som stod på andra sidan gatan, vid förarsäten satt hennes flickvän, en ung tjej som hade varmkört bilen åt henne. Hon bad oss ta plats i baksätet medans hennes flickvän satte sig på passagerarplatsen och hon själv satte sig bakom ratten och bad oss ange gatuadressen till hotellet. Jag var rätt så förtjust av att åka en sådan fin bil och var fullt upptagen med att inspektera den från insidan, så Jenny fick uppge adressen som vår chaufför knappade in i sim stora navigator bredvid instrumentpanelen.

Vi åkte iväg och navigatorrösten guidade oss mot det som tydligtvis skulle vara rätt håll. det första jag lade märke till var att bilen var på väg bort från det håll som hotellet låg åt, sedan var det en väldigt krånglig väg med många svängar fram och tillbaka, jag förundrades än en gång över det totala kaos som vägnätet i London är. När vi så småningom började närma oss vår slutdestination insåg jag att det nog hade tagit oss mindre tid att gå hem från klubben men jag uppskattade vänligheten av skjutsen och var glad över att jag slapp köra bil i denna stad. Vi stannade framför hotellentrén och tackade vår vän för skjutsen och klev ut ur taxin. Jag var visserligen trött men sträckte på mig och tog det lugnt, detta kunde mycket väl vara den sista promenaden jag tar som Rebecca under denna Londontrippen tänkte jag och rättade till kappan samt tänkte på min hållning när vi trippade över gatan mot hotellentrén. Jenny ringde på och efter ett pas sekunder kom nattportieren och öppnade leendes dörren för oss, efter att ha lämnat över nyckeln tog vi hissen upp till vårt rum och gick in. Vi hängde av oss våra ytterkläder och jag bad Jenny att ta några foton på mig och speciellt på min makeup och frisyren, det blev en sen fotosession innan vi kände oss nöjda och kunde sminka av oss ock krypa ner i sängarna, klockan var nog halv fem men det han jag knappt lägga märke till innan jag somnade.

Sista bilden på Rebecca i London.

På Söndagsförmiddagen vaknade jag och kände mig väldigt nöjd och avslappnad, idag fanns det inget som gjorde att jag behövde gå upp och stressa iväg då mitt flyg inte gick förrän klockan sex på kvällen. Frågan som jag ställde till mig själv där jag låg var om jag skulle byta om eller inte idag, det hade varit trevligt men kändes inte som ett måste, jag beslöt att se hur Jenny ställde sig till den frågan lite senare. När vi sedan gick upp och hade duschat av oss talade vi om Söndagsupplägget, vi kom överens om att turista lite och göra det som killar.

Vi gick ner till hotellets restaurang och åt frukost (och jag hade innan dess tagit av mig mina lösnaglar), på vägen tillbaka passade Jenny på att ta med sig några broschyrer upptill rummet för att studera tider och priser på de olika sevärdheterna som låg inom räckhåll att hinna besök denna dag. Inne på hotellrummet började jag att packa ner Rebeccas saker i väskan medan Jenny tittade igenom broschyrerna, det var tyvärr inte möjligt att åka Milleniumhjulet då det var stängt vid denna tidpunkt på året, andra sevärdheter som kunde komma ifråga var förstås The London tower som låg alldeles i närheten, men jag var inte intresserad av att trava runt på en sådan stor vandring, Jenny nämnde några ställen till innan hon föreslog att vi skulle ta oss till The tower bridge, som låg intill London tower. Det lät ju perfekt, en relativt kort bit bort och en liten rundvandring på ett byggnadsverk man väl kände igen. Vi beslöt att ta detta och åka när jag packat färdigt Rebeccas saker. Jämfört med de andra avresedagar jag haft på mina två tidigare Londonbesök kändes det denna gång inte så ledsamt att behöva packa ner Rebeccas saker, jag hade fortfarande fullt upp att sortera mina intryck från de härliga upplevelser vi haft och var väldigt nöjd med shoppingen där jag till och med hade klänningar jag inte burit ännu. Det kändes också bra att ha valt ett flyg som inte avgick förrän på kvällen så att man slapp stressa med både praktiska saker och den känslomässiga omställningen inför avresan.

Nar jag var färdig tog vi på oss och gick ut, det var ett riktigt gråmulet Söndagsväder som mötte oss. Vi tog tunnelbanan och åkte till den station som låg bredvid The tower, därifrån gick vi bort mot bron, en promenad på cirka fem hundra meter i blåst och småregn, det var nog första gången som jag upplevde ett sådant dåligt Londonväder. Väl framme vid bron betalade vi avgiften och gick in i en hiss som tog oss upp till en filmsal i ena brotornet, där visades en berättelse om hur bron kom till och även de olika alternativa brolösningar som framtagits. Vi gick sedan  ut på de gångbroar som förbinder brotornen med varandra och hade en sagolik utsikt över London därifrån. Besöket avslutades med en titt på de ångmaskiner som drev klaffbroarna men som hade blivit ersatta av ett hydrauliskt system för några år sedan, Jag tyckte att det hade varit en trevlig rundvandring, guiderna var artiga och informationen var bra och lättförstådd. Efteråt kände vi oss lite småsugna på något ätbart och letade efter ett ställe att ta en matbit på, vi hittade inget borta vid bron, så vi beslöt att åka tillbaka och ta någonting från en av de snabbrestauranger som var borta vid hotellet.

Vi köpte varsin hamburgare och åt uppe på rummet, klockan började närma sig avfärdstid och jag kände ett litet sting av sorg i hjärtat när jag förstod att det skulle var slut för den här gången. Jag gjorde en sista kontroll så att jag inte glömt något och försökte uppskatta vikten på mitt bagage så att jag inte skulle behöva betala för övervikt på det bagage som jag checkade in. Jenny, som skulle stanna tills Tisdag och skulle ha kvar rummet till dess, gav mig en avskedskram och påminde mig om att det inte skulle dröja så länge tills vi sågs nästa gång under Båstadträffen i början av Maj. Jag kramade henne tillbaka och tackade för ännu en oförglömlig vistelse i London, sade hejdå och gick ut från rummet för sista gången.

Jag promenerade lugnt bort till tunnelbanan och höll på att gå till fel spår först, jag såg att det kom in ett tåg på rätt sida och skyndade mig bort till rätt spår och hoppades på att tåget skulle vänta tills jag hann hoppa på, vilket jag lyckades med. Framme på Liverpool street station köpte jag mig lite färdkost innan jag vandrade bort till Stanstead express tåget och letade upp en sittplats. Jag lade märke till att det var mycket mera folk i rörelse vid denna tidpunkt (klockan var fyra på Söndagseftermiddagen) och tåget var rätt fullsatt när vi rullade iväg. Som tidigare var jag fullt sysselsatt med att gå igenom mina intryck och upplevelser under tågresan till flygplatsen, det hade dessutom blivit mörkt ute och därför lockade inte utsikten på samma sätt.

Vid ankomst till Stanstead gick jag snabbt bort till Ryanairs incheckningsdisk och fann att det inte var någon kö, jag fick mitt boardingkort och min välpackade väska klarade sig utan jag behövde betala för övervikt (det skulle däremot inte mitt handbagage göra då jag packat ner alla de tyngre grejorna i den). När jag då lugnt gick till säkerhetskontrollen fick jag en rejäl chock, köerna ringlade sig långt bort och jag förstod att det skulle ta mer tid att komma igenom än vad jag hade på mig tills flyget avgick, oroad promenerade jag bortåt och såg att det blev kortare köer ju längre bort från incheckningsdiskarna man kom och till slut hittade jag en kontroll där kön var så pass kort att jag blev säker på att jag skulle hinna igenom innan mitt flygs avgång. Jag förstod att anledningen till köerna inte berodde på något annat skäl än det faktum att detta är rusningstid för resenärer som veckopendlar med flyg och att man behöver mer tid på sig än om man flyger på förmiddagen. Efter säkerhetskontrollen gick jag till gaten och ställde mig i kön, vi blev ombordsläppta och planet avgick i tid. Flygresan hem gick rutinartat, jag åt de sandwichar jag köpte på stationen och gick igenom mina utgifter på den här resan.

Vi landade på Säve flygplats klockan nio, efter att ha hämtat mitt bagage och gått ut till bilen såg jag planet lyfta på sin väg tillbaka till London, jag suckade och tänkte på alla mina vänner i den fantastiska staden, ”undrar när jag får tillfälle att återvända” tänkte jag när jag stod ensam under gatlampans sken i vinterkylan och stuvade in väskan bak i bilen.  Jag startade bilen och började köra hemåt, denna gång körde jag inte fel när jag passerade över Götaälvsbron. Jag var lite vemodig för att behöva återvända till min gråa vardag, men jag kände mig inte lika ledsen som tidigare gånger jag hade återvänt efter en längre tid som Rebecca. Snön lyste upp från strålkastarnas sken där den låg vid sidan av vägen, körbanan var snöfri och torr där jag bilade söderut på min väg bort från min Londonresa. Jag tänkte ”nu finns bara minnen kvar” och precis då passerade jag hotell Formule 1 som ligger vid Västra Frölunda, synen av hotellets neonskylt i nattmörkret fick mig att minnas förra Januari då jag bott där tillsammans med mina vänner. Detta gjorde att jag började fokusera mina tankar på nästa tillfälle som Rebecca skulle få komma iväg på, nämligen Januarifesten som Petra Lundin skulle arrangera sista helgen i Januari, och dit var det ju bara tre veckor kvar, det kommer att bli ett härligt röj hela den helgen jag började småle vid tanken på vad vi skulle kunna hitta på.

På europaväg E6 den vinterkvällen i Januari 2006 färdades en helt vanlig personbil söderut och i den satt en helt vanlig man på väg hemåt, det var tyst i bilen då radion och mobiltelefonen var avstängda och mannen smålog där han satt ensam vid ratten. Detta är i sig kanske inte så ovanligt bland män på väg hemåt i vintermörkret, men det som skiljer denne man från andra är främst insidan (även om man vissa gånger kan ske skillnaden på utsidan när han väljer att visa upp den sidan av sig själv)

Hur väl det än syns att man är transvestit så handlar det ändå om någonting som finns på ens insida, att sminka sig och klä sig är inte mer än en katalysator, det sätter inte igång några känslor som man inte har, det förstärker däremot känslorna.

Att vara könsöverskridare är att vara annorlunda och ett ordspråk jag hört om det lyder som följer:

Att vara annorlunda kräver framför allt två saker, att vara modig och att vara påhittig.

Utöver detta behövs de nätverk som på senare tid vuxit sig starkare här i Sverige (samt givetvis också i andra länder), de människor jag fått träffa genom nätverken har jag mycket att tacka för, utan er hade jag fortfarande varit kvar i garderoben och aldrig våga göra de äventyr jag berättar om i mina skrivelser.

Det är min förhoppning att jag genom berättelserna kan inspirera andra att våga göra liknade saker, att man vågar bryta mot så kallade oskrivna lagar är dessutom viktigt, då den acceptans som vi idag har kommer från de eldsjälar som vågade vara sig själva och visa det redan för många år sedan.