sexologakuten.se
Sexologakuten
Frågor & Svar
Ordlistor
Sexualitet
Trans
Funktionshinder
HBT
Föreläsningar
Carinas Blogg
Foton
Registrering
Gästbok
Länkar
Kontakt
Shop
Intersexuell
Hermafrodit

Hermafrodit är en individ som är tvåkönad. I den grekiska mytologin var Hermafroditos ett tvåkönat barn till Hermes och Afrodite. Hermafroditos var en ung man som reste runt i hela världen, men så en dag blev nymfen Salamakis, kär i honom. Hon bad gudarna att aldrig skilja deras kroppar åt och gudarna besvarade detta genom att slå ihop nymfen med Hermafroditos som därigenom blev tvåkönad. Legenden kommer troligtvis från orientaliska tankar om en gud höjd över alla könsskillnader. I många traditionella kulturer har man haft liknande idéer om att det fullkomliga urväsendet, är en förening av det manliga och det kvinnliga. När det föddes barn med drag av båda könen ansågs de ha övernaturliga krafter och de fick ofta en religiös position och blev shamaner.
När det gäller människor anses termen idag kränkande, och därför används istället begreppet intersexualitet när man talar om personer med könsorganskarakteristika av båda könen och en dubbel uppsättning av könskromoser. Dessa personer har både en XY-uppsättning och en XX-uppsättning med könskromatin. Numera väntar man tills dessa barn är mogna att själva bestämma om de vill genom gå kirurgisk behandling och i så fall vilket kön de vill leva som. Många avstår också från dessa ingrepp, som upplevs som personliga angrepp utifrån att det naturliga tillståndet för dessa människor är att ha sin dubbla könsuppsättning. Vanligen rekommenderas föräldrarna att välja ett förnamn till barnet som passar för både flickor och pojkar i det samhälle barnet växer upp i.

Bland människor och övriga däggdjur är hermafrodism ovanligt, än mer sällsynt är pseudohermafrodism där tvåkönigheten begränsas till att de yttre könsorgan endast bär drag av det andra könet, vilket beror på hormonrubbningar. Ej att förväxla med samkönighet som är det vanliga i växtriket. Exempel på djur som är hermafroditer är daggmask, blodigel och snäcka.

Hermafrodit är den biologiska termen för androgyn. (Källa bl.a. "Wikipedia - den fria encyklopedin")


Musée du Louvre, Paris, Frankrike

Sovande Hermafroditos
Konstnär okänd.
Romersk kopia från 100-talet e.Kr. av ett hellenistiskt original från 100-talet f.Kr., restaurerad 1619 av Gianlorenzo Bernini på
Cardinal Borghese's begäran.
Längd 1.69 m, Bredd 89 cm.
Avdelningen för Grekiska, Etruskiska och Romanska antikviteter, Sully flygeln, bottenvåningen, rum 17.



Begrepp

Termen intersexuell anses också av vissa aktörer inom exempelvis genus-vetenskapen vara ifrågasatt. Begreppet barn med atypiska kön har därför ansetts vara att föredra.TPF3FPT En annan beteckning, som främst används inom barnsjukvården, är personer med DSD (disorders of sex development).

Androgyn (av grekiskans aner, man, och gyne, kvinna), ursprungligen avseende en individ som är anatomiskt tvekönad, jämför hermafrodit.  Sedan 1900-talet även i psykologisk bemärkelse, en människa med både manliga och kvinnliga egenskaper eller beteendemönster.
Eftersom de flesta mänskliga egenskaper rent allmänt finns hos både män och kvinnor, är själva frågan vad som ska anses "kvinnligt" respektive "manligt" föremål för intensiv debatt. I dagens sammanhang är det därför naturligt att med androgyn beteckna den samtidiga förekomsten hos en och samma person av utpräglat könspolariserade egenskaper som traditionellt har uppfattats som manliga respektive kvinnliga.
En man som offentligt drar en barnvagn och hemma sköter om sina små, uppfattas idag knappast som androgyn bara därför, medan samma beteende för hundra år sedan kanske skulle ha bidragit till en sådan karakterisering. På motsvarande sätt beskriver man knappast idag en kvinna som androgyn bara därför att hon bär långbyxor. Så sent som på 1950-talet kunde en sådan klädsel uppfattas som uttalat "manlig". Begreppet androgyn är därför påfallande vagt och måste förstås i sitt sammanhang.
(Källa bl.a. "Wikipedia - den fria encyklopedin")



Statens Offentliga Utredningar
Läs gärna SOU 2007:16 som är ett betänkande av Könstillhörighetsutredningen, den heter "Ändrad könstillhörighet – förslag till ny lag" och är föreslagen att träda i kraft den 1 juli 2008.

Intersexualism

Intersexualism, ibland intersexualitet, är en term som täcker en stor grupp medicinska tillstånd, för vilket det gemensamma är att personen är född med könsorganskaraktäristika av båda könen. Det är emellertid inte alltid som tvetydigheten hos barnets könsorgan upptäcks från födseln. Tidigare kallades intersexuella för hermafroditer men den termen anses idag som nedvärderande. Den vanligaste diagnosen för intersexuella är adrenogenitalt syndrom.

Det finns ett stort mörkertal intersexuella men man räknar med att 0,5-1% av alla nyfödda har en avvikelse i könstillhörigheten. Det föds ca 1 barn på 2000 med någon typ av intersexuellt tillstånd. Det råder skilda meningar om vilka medicinska tillstånd som ska räknas som intersexuella, termens definition ska därför inte ses som självklar då det inte råder en enhetlig konsensus om vad den inkluderar.

Om man utgår från definitionen att intersexuell är ett barn som föds med könsorganskaraktäristika som skiljer sig från det som statistisk räknas som normalt, inkluderas minst följande medicinska tillstånd:

  • AIS - Androgenokänslighetssyndrom (Androgen Insensitivity Syndrom)
  • PAIS - Partiellt androgenokänslighetssyndrom (av alla grader)
  • Adrenogenitalt syndrom (CAH - Congenital Adrenal Hyperplasia)
  • Klinefelters syndrom, (XXY), beror på en kromosomrubbning. 
  • Brist på enzymet 5-alfreduktas
  • Progesteronmaskulinisering
  • Klitorisförstoring
  • Mikropenis
  • Turners syndrom
  • Swyers syndrom
  • Hypospadia
  • Äggstockar och testiklar (äkta hermafroditism, det här förekommer praktiskt taget inte, eftersom alla könskörtlar aldrig fungerar normalt, vid detta tillstånd)

Androgenokänslighetssyndromet - AIS innebär fullständig eller partiell okänslighet för manliga könshormoner hos personer med manlig kromosomuppsättning, vilket kan medföra en oklar könstillhörighet.
•I Sverige föds varje år 2-–3 barn med partiell okänslighet för manliga könshormoner. Fullständig okänslighet för manliga könshormoner
är mycket ovanligt.
•Syndromet beror på en skada (mutation) i genen för androgenreceptorn, varvid utvecklingen av de manliga könsorganen störs. Sjukdomen är ärftlig och överförs via friska kvinnliga bärare av en skadad gen. Sönerna löper 50 procents risk att få sjukdomen, medan döttrarna har lika stor risk att själva bli anlagsbärare.
•Vid fullständig okänslighet för manliga könshormoner blir den yttre kroppsutvecklingen helt kvinnlig. Syndromet upptäcks oftast först när flickans mens inte kommer.
Partiell okänslighet för manliga könshormoner kan medföra mycket varierande symtom, och osäkerhet kring barnets kön kan uppstå. Vanligtvis innebär det hypospadi, ett stadium hos de yttre könsorganen som ligger mellan en helt kvinnlig och en helt manlig utveckling. I lindriga fall innebär syndromet att en man får något mindre penis och pung, minskad skäggväxt samt nedsatt fertilitet.
•Diagnosen ställs utifrån yttre kännetecken, gynekologisk undersökning och blodprov samt bekräftas med DNA-analys av genen för androgenreceptorn. Vid fullständig okänslighet för manliga könshormoner ställs diagnosen ofta om mensen inte kommer eller när testiklarna i ljumskarna börjar ömma. Vid partiell okänslighet för manliga könshormoner misstänks diagnosen tidigare p g a avvikelser i de yttre könsorganen.
•Så snart diagnosen ställts bör föräldrarna få information och stöd inför det beslut som måste tas om könstillhörigheten. Vid beslut om kvinnlig könstillhörighet tas oftast testiklarna bort, bl a för att undvika att det senare uppstår tumörer i dem. Östrogenbehandling påbörjas i 11–-12 års åldern. Vid beslut om manlig könstillhörighet bör testiklarna undersökas. I vissa fall kan det bli aktuellt med testosteronbehandling i puberteten.
Den första informationen till föräldrarna bör ges av personer med kunskap om och erfarenhet av syndromet. Psykologisk hjälp till både barn och föräldrar är viktig. Vuxna kvinnor med syndromet har betonat att ingreppen i barndomen ska göras så begränsade som möjligt, för att ge flickor som fötts med oklar könstillhörighet möjlighet att fatta egna beslut kring sina kroppar i vuxen ålder.


Adrenogenitalt syndrom Adrenogenitalt syndrom (kongenital binjurebarkhypoplasi) beror på en ärftlig rubbning i binjurebarkens bildning av cortisol och aldosteron. Flickor med detta syndrom föds med missbildade yttre könsorgan och pojkar går in i en alltför tidig pubertet. Sjukdomen behandlas med binjurebarkhormoner i tablettform och medicinen måste tas hela livet. Flickornas yttre missbildning kan rättas till kirurgiskt. Cirka ett barn av 10 000 födda har adrenogenitalt syndrom. (källa:netdoktor.se)
Vanligen är båda föräldrarna friska anlagsbärare. Det sjuka barnet har dubbla sjukdomsanlag och får därför sjukdomen. Risken för att syskon ska få samma sjukdom är 25 procent.
Adrenogenitalt syndrom är en medfödd "missbildning" i binjuren. Binjuren gör kortison stegvis. I varje steg "förädlas" försubstansen för att slutligen bli kortison i sista steget. För varje steg behövs ett så kallat enzym. Om man har adrenogenitalt syndrom saknas ett av dessa enzymer.

I stället för kortison bildas en försubstans som saknar kortisonets egenskaper och i stället omvandlas till manligt könshormon. Kroppen kommer därför att lida brist på kortison. Hypotalamus och hypofysen försöker stimulera binjurarna till att öka produktionen, men i stället för kortison bildas bara mer och mer av det manliga hormonet.

Oförmågan att bilda kortison finns redan under fosterlivet, men fostret får tillräckligt mycket kortison av mamman via moderkakan. Däremot bildas det manliga hormonet i ökade mängder och hos flickor kommer deras anlag för yttre könsorgan att påverkas så att de förändras i manlig riktning - viriliseras.
Slidmynningen kan sluta sig, de stora blygdläpparna kan växa ihop och se ut som en pung och klitoris förstoras till en liten penis. Graden av påverkan varierar från barn till barn. Hos det nyfödda barnet kan det vara svårt att avgöra om det är en pojke eller en flicka. Inre könsorgan påverkas inte alls - flickan har normala välfungerande äggstockar, äggledare, livmoder och övre del av slidan. Hon har alltså möjligheter att så småningom få egna barn.
Adrenogenitalt syndrom hos en flicka är den vanligaste orsaken till oklart kön hos ett nyfött barn.
Adrenogenitalt syndrom hos pojkar påverkar inte de yttre könsorganen. De får normalt mycket manligt könshormon från sina testiklar, och tillskottet från binjurarna påverkar inte. Däremot ser man hos både pojkar och flickor symtom på kortisonbrist några dagar efter födelsen: 
  • tecken på lågt blodsocker
  • matningsproblem och kräkningar
  • rubbningar i saltbalansen
  • tecken på salförlust - brist på aldosteron.

Inom en till två veckor kan de utveckla ett livshotande tillstånd.(Källa: Growing People)


Klinefelters syndrom, (XXY), beror på en kromosomrubbning. I människans kropp finns 23 par kromosomer. Kvinnor ärver två X-kromosomer, en från varje förälder 46 XX, och män ärver en X-kromosom från sina mödrar och en Y-kromosom från sina fäder, d.v.s. 46 XY. En del män får dock en extra X-kromosom i sin kromosomuppsättning, 47 XXY eller bara XXY. Kromosomrubbningen uppträder hos ungefär 1 av 500 - 800 födda män, vilket gör det till en av de vanligaste kromosomavvikelserna. Kromosomrubbningen är dock svårdiagnostierad, vilket är anledningen till varför de flesta män aldrig får någon diagnos.

Mikropenis, det finns de som föds med, och har under uppväxten en mycket liten penis/förstorad klitoris. Många av dessa är intersexuella, och under puberteten kan brösten växa. Vissa väljer att utföra könskorrigerande behandling i vuxen ålder för att tillhöra ett kön och inte båda.
Erigerad mikropenis

Turners syndrom förekommer hos 1 av mellan 2 500 och 3 500 nyfödda flickor och orsakar kortväxthet; vidare går kvinnor drabbade av obehandlad Turners syndrom inte igenom puberteten (utvecklar bröst och får menstruation), då deras äggstockar inte producerar några könshormoner. I allmänhet föreligger infertilitet. Det råder också en förhöjd risk för vissa sjukdomstillstånd, bland annat hypothyreos och diabetes (typ 1). Andra symtom på Turners syndrom är många, bl a försämrad öga-hand-koordination, hudveck vid halsen och förträngning av kroppspulsådern.

Idag diagnostiseras Turners syndrom vanligtvis före födseln. Flickor och kvinnor med Turners syndrom behandlas sedan med tillväxthormon för att uppnå normal kroppshöjd och könshormon för att efterlikna pubertetsutvecklingen. På så sätt kan de drabbade leva ett fullt normalt liv. De har dock en något sämre visuospatial funktion än normalpopulationen, vilket gör att de generellt sett presterar dåligt i kognitiva test.

Genotypen hos drabbade kvinnor är X0, där 0 betecknar brist på könskromosom. Detta syndrom beror på bristande separering av XX-kromosomerna. Det bildas då äggceller som saknar X-kromosom (dvs. den cell som blir utan vid separeringen), och när en sådan äggcell befruktas av en "X-spermie", blir resultatet en kvinna med genotypen X0. Skulle äggcellen i stället blivit befruktad med en "Y-spermie" skulle cellen dö. Benämningen på kromosomkombinationen som de som har Turners syndrom har är 45,X, till skillnad från friska personer som benämns 46,XX.
Historia
Vid en diagnos kan man antingen ha fått diagnosnamnet XXY eller Klinefelters syndrom. Dessa termer refererar till två olika men besläktade tillstånd. Dr Harry Klinefelter publicerade 1942 en rapport om nio män med liknande kännetecken: De var långa, de hade små testiklar som producerade otillräcklig mängd testosteron, de hade sparsam skäggväxt och kroppsbehåring samt förstorad bröstutveckling, s.k. gynekomasti (se bild till höger av ung man med gynekomasti
).

I slutet av 1950-talet, då man började med kromosomanalyser, upptäcktes att män med dessa särdrag (Klinefelters syndrom) hade en extra uppsättning av könskromosomet X, dvs XXY istället för den normala manliga uppsättningen XY. Senare forskningsstudier har visat på fler symptom som kan orsakas av att man har en extra X-kromosom (XXY relaterade symptom).

 


Hypospadi är ett medfött tillstånd som endast förekommer hos pojkar och som innebär att urinröret mynnar på undersidan av penis. I vissa, allvarligare fall kan urinröret mynna från pungen. Ibland medför hypospadi beroende på hur allvarligt man har det, att penis blir krökt och det kan göra att det blir svårt för patienten att genomföra samlag.
En på trehundra pojkar föds med hypospadi, och är en av de vanligaste missbildningarna.

Hypospadi behandlas genom
kirurgi, i regel i förskoleåldern.

Epispadi
är ett medfött tillstånd när urinröret mynnar ut på ovansidan av ollonet.


Ung pojke med epispadi

(Källa bl.a. "Wikipedia - den fria encyklopedin")

Tidningsartiklar om Intersexualism

Svenska Dagbladets Åsa Lindhe skrev den 5 juni 2006 artikeln "Få vill vänta med operation"

Svenska Dagbladets Åsa Lindhe skrev den 30 maj 2006 artikeln "Nico föddes med tvetydigt kön"

Svenska Dagbladets Åsa Lindhe skrev den 31 maj 2006 artikeln "Fostran till flicka blev pojkes död"

Svenska Dagbladets Åsa Lindhe skrev den 1 juni 2006 artikeln "Folk tittar extra mycket när jag tar av mig tröjan"

Dagens Nyheters Marie Peterson skrev
den 26 september 2004 artikeln "En hermafrodits memoarer"